Blog Image

Voff

Labradorerna Selma, Bojan och Majken


Ojämn

Uncategorised Posted on Tue, December 10, 2019 11:20:58

Majken är verkligen …ojämn.. just nu. Vi tränade i hallen med ena aussiegänget i lördags morse. Då var hon som en dröm. Hur fokuserad och jätteduktig som allra helst.  Matte stolt. Mycket stolt.

Efteråt stannade vi för en rastning. Plötsligt drog hon helt oväntat som en avlöning ut i terrängen! Vi pratar knäck i lurarna. Mattes sur. Mycket sur.

När den plötsliga dövheten inträffade på ytterligare en promenad så var det bara att inse faktum: Majken är tonåring så att det visslar om det. Nu blir det lina och megapositiv förstärkning för allt hon gör som är bra tills utveckligen går vidare.

Om jag inte har väldigt bra uppsikt förstås, som idag med Bojan på fältet. Och som av en händelse var Majken som en dröm hela rundan. Så uppmärksam och lydig. Inte tonårig alls.

Och roligt hade de i snön som vi får behålla något dygn. Bara att passa på att njuta!



Resursförsvar

Uncategorised Posted on Thu, December 05, 2019 17:06:01

Någon satsig jaktträning med Majken har jag ju insett för länge sedan att jag inte kommer att hinna med. Men jag skulle ändå gärna vilja att hon kommer igång och kan promenadapportera tillsammans med de äldre hundarna till våren. Och då behöver hon först lära sig lite ordning och reda, framför allt att avlämningarna funkar hyfsat. Vi har nu kört några pass inne i köket där hon har lärt sig att prydligt plocka upp dummien från golvet och lägga den i min hand.

Igår när vi tränade uppletande var jag nyfiken på om hon skulle prova att göra samma med uppletandeföremålen. Och jodå, det första föremålet, den lilla läderplånboken, lämnade hon minsann elegant av i min hand, till min stora förtjusning. Men den lilla repbiten och minikampdutten som hon sedan letade upp var betydligt svårare att skiljas ifrån! Majken tyckte helt enkelt att plånboken var tråkig, inte alls lika kul som de andra två sakerna.

Inte har väl S:ta Selma med sina avlämningar to die for någonsin uppfört sig så???

Idag körde vi lite träning på tomten eftersom snön smält undan i ett nafs och underlaget var alldeles utmärkt. Först ut var Majken. Nu var det ju egentligen några lydnadsgrejer som stod på programmet, men jag ville ändå gärna jobba lite avlämningar först. Jag började som jag gjort inomhus. Först värmde vi upp med några nosduttar i min handflata. Sedan kastade jag dummien en liten bit och när Majken fiskat upp den höll jag fram samma handflata, i väntan på dummien så att säga. Men Majken var inte lika pigg på att lämna av dummien ute som hon var inomhus. Inte för en tråkig, torr gammal korvbit i alla fall. Dock gärna om det belönades med lek!

Egentligen tycker Majken inte att dummies är jättemärkvärdiga, inte alls lika härliga som våra kampleksaker till exempel. Däremot besitter hon mycket mer resursförsvar när det gäller grejer än vad exempelvis Selma och Bojan gör. (Vilket ändå är en mild västanfläkt om jag jämför med vilket resursförsvar många brukshundar som jag har sett kan ha.) Väldigt spännande för mig som hundtränare! Jag har inte sett liknande tendenser hos mina hundar sedan Herr Pudels tid.  (Men även han blev duktig med tiden på att samarbeta och lämna av grejer och det blir säkert Majken också.)

Bojan tänker mest på killar just nu, men lite tränade vi ändå. Hon låter hälsa att tungen är tung. Men det går!



Advent

Uncategorised Posted on Mon, December 02, 2019 14:06:01

I helgen körde julkonserterna igång med besked. Det har Beretts Väg för Herran för fulla muggar. Jag har spelat och spelat.

Så värst många solskenspromenader har vi inte fått till, som max såhär mycket sol:

Men jag klagar inte -det är ju jättebra att jag har så många spelningar- och inte hundarna heller. Väldigt tåliga och duktiga har de varit. Inte ens Majken har roat sig på egen hand när jag har varit och jobbat!

Bojan in action. Det börjar bli svårt att se skillnad på henne och Majken nu. Man får titta på huvudbredd och öron. Och så har Bojans ögon mörknat till mellanbrunt medan Majkens fortfarande är ljusa.


Ma-rley/-jken

Uncategorised Posted on Fri, November 29, 2019 16:48:07

Det var en sekvens i “Marley and me” som jag skrattade högt åt när jag läste den för ett antal år sedan. Blivande husse och matte skulle åka och hälsa på Marleyvalpen och nästan framme susar ett vilddjur med galen blick förbi bilen (ungefär så minns jag den i alla fall) och det visade sig senare vara Marleys galna pappa.

Jag tänker mig ungefär en sådan här blick:

Vad taskig du är! Du ser ju hur blid och mild jag är! / Majken

Ibland kallar vi henne Marley faktiskt. No offense Majken, men du kan vara väldigt kaosig när du sätter den sidan till.

Släpar runt på stora grenar som är i vägen för alla, till exempel.

Som när Selma försökte rulla sig i snön och du kom brakande. Det är tur att labradortanten är tålig.
Badar i de allra smutsigaste dikena förstås.

Det är hyfsat blött här ute nu.

Men om Majken gick bananas i snön som föll i morse så låg Selma inte långt efter. Ingen njuter av snön som hon gör.

Hon bjöd till och med in Majken att brottas. Majken fattade först ingenting, men tackade ja ganska omgående. Det var en chans som måste tas tillvara på!



Världsbäst

Uncategorised Posted on Wed, November 27, 2019 14:33:09

Vi åkte på skogsutflykt på morgonkvisten. Bäst vi knallade runt där i Enhörnaskogen i godan ro -eller ro och ro, Majken höll förstås ett högt tempo- så kom ett par damer med en Welsh springer spaniel gåendes. Toppen, tyckte Majken och accelererade i deras riktning. Nu är jag ju en sådan där trist matte som inte tycker att mina hundar ska springa fram till kreti och pleti, så det blev nej och visselpipan. Och se! Då vänder det lilla bruna livet på direkten och kommer till mig. Världsbäst, om ni frågar mig! Det fick hon veta också. Klang och jubel och gotter som trillade som manna från himlen! Och Majken var stolt som klarade det.

Efter promenaden vallade jag en uppletanderuta och där fick alla tre jobba utifrån sin nivå.

Selma har allt utom farten i uppletandet. Hon har ett snyggt sidangående vid förflyttningar, lätt för att hitta grejer och förnämliga avlämningar. Och något föremål eller två är kul att springa ut och hämta, men sen tycker hon att det kan räcka. Jag tycker att hon behöver motionen så hon fick vackert hämta fyra. Hon fick ju ändå skinka för besväret liksom, hehe.

Bojan har också fina förutsättningar i uppletandet, men saknar den mentala uthålligheten ännu och i vanlig ordning fick hon problem att hitta föremål nummer tre idag. Med lite pepp orkade hon dock ta sig igenom svårigheterna och hittade efter mycket slit ett till föremål. Då fick också hon veta att hon var världsbäst, för det är man ju när man kämpar och tar sig igenom svårigheter.

Majken och jag gick tillsammans ut några gånger i en halvcirkel och la ut föremål som hon sen fick leta upp. “Var det bara det här du ville?” undrade Majken, som nu hade fattat galoppen. Dröjer det inte allt för länge tills nästa gång vi tränar uppletande så ska jag nog försvåra genom att hon får sitta kvar på stigen och att jag själv går ut i rutan i en halvcirkel och droppar ett föremål. (Inte på fullt djup förstås.)



Lite spök

Uncategorised Posted on Tue, November 26, 2019 17:06:54

Som jag nog sa så fyllde Majken sju månader för några dagar sedan och jag skulle nog säga att hon har börjat bli lite spökig och lite slynglig. Det är inga dramatiska förändringar, men ändå något att ha i åtanke. Därför tog jag återigen ut henne på en egen promenad i morse för att bonda lite med henne och också för att passa på att aktivera henne förstås.

Det hela var helt osvårt. Hon passerade det frestande bananskalet som någon slängt, men lät hon bli det. Hon passerade hästbajshögen och avstod från att hugga in. Hon lät bli att jaga den lockande cyklisten. (Allt detta på mattes inrådan.) Hon gick fint i koppel. Hon gick fint utan koppel.

Hon fick sitta still medan jag droppade godisar runt henne och sedan leta efter dem när jag blåste närsökssignal. Hon fick springa på linjetag 10-15 meter till godisskål några gånger. Jag introducerade stoppsignal genom att blåsa den när hon inte hade fokus på mig och sedan direkt kasta en boll till henne. Vi testade lite att ligga kvar.

Sedan promenerade vi hem igen och jag kan säga att det tog på Majkens krafter att vara så in i bängen välartad. Och vad passade då bättre än att avsluta med den eftersatta ensamhetsträningen? Majken var tyst när jag gick ut med de stora hundarna. Majken var tyst när vi kom till baka. Mycket sömnig. Matte nöjd. Supernöjd.



Grått

Uncategorised Posted on Thu, November 21, 2019 20:33:20

Gråväder och duggregn återigen. Jag hade planerat att spåra med tjejerna på morgonkvisten, men lyckades inte uppbåda någon ork för det. Istället åkte vi iväg för att gå kyrkrundan, men det visade sig att de stora fårhagarna bredvid kyrkogården var lediga, så vi chillade runt där istället.

Lamporna på kyrkogården tyckte att det var mörkt ute när vi kom och lyste fastän klockan var närmare nio.
Mina illrosa stövlar gjorde också vad de kunde för att lysa upp bland alla nyanser av grått.
Blött överallt. Väldigt trivsamt , menade labradorerna.
Vem behöver dyra balansbollar när det finns så gott om material i naturen?
Men Majken fattar inte vad det är som är så kul med att stå still på en sten när man kan springa fort, fort.
En misslyckad bild på ett första försök till gemensam platsliggning. Sa jag att jag tränade på att ta mobilbilder? Gick sådär. Majken gör sig bäst med den andra kameran som i alla fall ibland hinner med hennes blixtsnabba rörelser.
Uppställningsbilder kan i och för sig funka. Majken börjar bli bättre på sitt-stanna-kvar.
Vi hade så mysigt där i duggregnet att vi var ute nästan en timme. När vi kom hem somnade Majken som en stock och snarkade så vägarna skakade. Mission completed!


Solen hälsade på som hastigast

Uncategorised Posted on Wed, November 20, 2019 20:37:00

Plötsligt händer ju saker, som bekant. Som att jag i morse gick ut med Majken på egen promenad istället för att köra vår vanliga, kollektiva lösning. Eller att solen faktiskt visade sig under ett par timmar fram på dagen.

Majken blev sju månader igår och kan fortfarande nästan inga jaktapporteringsgrunder. Men det går väl att ändra på, tänker jag. Så vi passade på att köra lite närsökssignal, inkallningssignal och att komma in till mig med leksak på promenaden. Någonstans får man börja!

Att gå ut med Majken på tu man hand var ju plättlätt. Så följsam och fin så. Och som grädde på moset fick hon sedan träna på att vara själv en halvtimme när jag tog en liten prommis med de andra. Gick bra det med. Hon har skam till sägandes varit väldigt lite ensam utan de andra labbarna. Jag brukar vara så bra på att lära mina valpar att kunna vara ensamma så att jag kan gå ut med de äldre, men det har varit lite motigt med Majken som har varit skeptisk till sådana övningar och helst haft tanterna som sällskap.

Ja, sen hände då det märkvärdiga att solen visade sig en stund. Efter förra årets torka har vi ju lärt oss att inte klaga på regnväder. Men jösses vad det har varit grått och regnigt länge nu. Dagarna har passerat i någon sorts halvdager, så det var skönt att få lite ljus innan nästa regnväder drar in i morgon.

Här står jag och ser cool ut. Lägg särskilt märke till solblänket i pälsen! M v h /Bojan



Next »