Blog Image

Voff

Labradorerna Selma, Bojan och Majken


Vantfritt

Uncategorised Posted on Thu, November 26, 2020 19:27:09

Jag tror knappt att det fanns några hundträningshallar på den tiden när jag höll på med lydnadsträning med Herr Pudel. Istället har jag minnen av hur vi pälsade på oss och tränade ute, om det inte var allt för kallt, blött eller halt. Men sen hundhallarna kom har jag blivit bekvämare, särskilt som exempelvis den fina hallen i Nykvarn bara ligger 15-20 minuter från där jag bor.

Fast nu när pesten härjar så tror jag inte att jag kommer att träna i någon hall i första taget! Möjligen kan jag tänka mig en sådan där billig, tidig morgontid i så fall, när en får vara solo. Men jag kommer att vänta in i det längsta.

Kanske var idag den sista dagen på ett tag som jag kunde träna hundarna ute utan vantar, men förhoppningsvis så kommer det kommer fler fina dagar. Och det är inte jätteblött eller geggigt ännu.

Hur som helst så hade vi en trivsam stund på klubben, mol allena. Det blev rally för Selma och Bojan, en riktigt klurig kombo som egentligen var mer i Selmas nivå än Bojan. (Men Bojan klarade den överraskande bra!) Jag försöker alltid kombinera saker som jag tror kan bli svåra, typ höger om halt precis efter hopp på högersidan, två front stå backa ut från förare efter varandra, vänster om halt direkt efter bärande på vänstersidan. Sånt. Och så ser vi vad vi ska putsa vidare på.

Majken kör bara brukslydnad just nu. Utan störningar, som idag, är hon numera väldans engagerad och förig! Svårare var det däremot häromdagen när vi skulle träna med riesengänget och hon nästan var tillbaka på ruta ett när det gäller att tappa fokus. Men vi jobbar oförtrutet vidare.



Sånt en kan göra

Uncategorised Posted on Sun, November 22, 2020 16:47:05

Pandemin är ju trist på så många sätt. Förutom själva sjukdomen som härjar så har vi ju exempelvis det där med ekonomin för sådana som jag (s k kulturaktörer). Det är inte särskilt kul för kassan när spelningar ställs in på löpande band. Och så det sociala. Vi människor bör ju inte direkt frottera oss mot varandra, så det blir inte mycket umgänge, kan jag säga.

Men att träffas och träna ute med hundarna är faktiskt något en kan göra! Så länge vädret medger i alla fall. Och den enda kostnaden är typ en liten bilresa och några korvslantar i belöning. (Avstånden håller vi förstås.)

Spåra gjorde vi i fredags med riesengänget. Och idag blev det uppletande för mina och ett spår för lilla Duffy. Väldigt uppfriskande, peppigt och mentalt välbehövligt alltihop.

Eftersom jag har haft turen att ha medhjälpare de senaste veckorna så har jag kunnat följa min plan för Majkens uppletande. Idag fick hon återigen bara se medhjälparen börja gå ut i rutan och sedan skickade jag Majken när medhjälparen var tillbaka. Men medhjälparen hade denna gång placerat ut två föremål så att jag kunde prova att skicka Majken helt utan retning på föremål nummer två. Efter en viss inledande tvekan så fixade hon även det finfint. Sedan fick hon hämta föremål nummer tre med samma typ av retning som när hon skulle springa på det första.

Lilla Duffys spårande går framåt, det också. Idag 220 meter med en timmes liggtid. Gick som tåget. Såklart ska hon inte satsa på bruks, utan detta är bara som nosaktivering ibland. Men det är inget fel på den nosen, skulle man kunna säga. (Hon är till exempel även en rackare på att nosa upp hästbajs och inta detta i ett flygande fläng.)

Glad havanais efter spår!


Vila sig i form

Uncategorised Posted on Wed, November 18, 2020 16:25:10

Det slog mig att det blir väldigt lite (jakt)apporteringsträning nuförtiden.

Annat var det när Selma var ung och jag försökte sätta mig in i vad det hela gick ut på. Vi var på kurser hos en flatteuppfödare i Åkers Styckebruk. Vi var på kurser hos en jaktmänniska med tollare. Vi var på jaktträningar i Sorunda. Vi var på kurs hos Eva Bodfäldt. Och vi tränade ganska flitigt (men nästan bara själva). Vi hade till och med några dö’a fåglar i frysen. (Ofräscht.)

Sedan gick det utför. Bojan fick några enstaka jaktkursdagar och sedan körde vi promenadträning då och då tillsammans med Selma. Mycket trevligt förvisso, men det hela var mer av periodvis karaktär.

Majkens ankomst blev själva dödsstöten för vår apporteringsträning. Visst gick jag ut stenhårt med en onlinekurs i valpapportering. Och visst gjorde vi de flesta av övningarna. Men jag ville ju egentligen köra alla tre på promenaderna och det gick väl sådär, särskilt som jag inte hade någon lust att lägga en massa tid på att lära Majken att lugnt sitta okopplad och vänta på sin tur. Så det var ett tag sen vi provade *harkel* .

Men idag, när vi skulle ut på en lite längre skogstur, så tänkte jag att jag kunde väl plocka med några försummade dummies och se om vi hade vilat oss i form. Jag testade bara några enkla linjetag och ett litet närsök, allt för att stämma av om alla kunde sitta prydligt i väntan på ett uppdrag. Och se! Det kunde nu alla tre! Man ska inte underskatta detta med att vila sig i form, helt enkelt.



Lydnadsträning

Uncategorised Posted on Tue, November 17, 2020 17:09:11

Jag skulle nog säga att jag började vända skutan tränings-Majken ganska snart efter våra dåliga rallytävlingar genom att 1. identifiera vad som faktiskt funkar väldigt bra med Majken och 2. fundera på på vilket sätt hon skiljer sig från Selma eller Bojan och bättre anpassa hennes träning efter just hennes personlighet.

Svaret på nr. 1 var vardagen samt spårträningen. I vardagen är jag vänlig men bestämd, lite fyrkantig kan man säga. Kanske behövde Majken tydligare uppstyrning i träningen? Det kändes också viktigt att komma tillbaka till den träning som har funkat allra bäst, nämligen spårandet. Och ta det därifrån.

Svaret på nr. 2 kom jag fram till är att Majken är betydligt egensinnigare än Selma och Bojan. Hon tycker att det är roligt att träna och hon gillar verkligen sina belöningar, men hon har haft svårt att hålla sig till vad som gäller på träning. Typ när vi tränar så är det det vi gör och inget annat. Vi avbryter oss inte för att nosa eller äta ruttna äpplen eller springa till träningskompisarna.

Med nya bruksfröken har vi börjat jobba på bättre ordning och reda och det är redan mycket bättre (trots att jag varit ganska noga förut). Vi jobbar också mycket attityd och där kommer leken in. Mycket lek blir det. Och det gillar Majan!

Idag hade vi träningsträff med riesengänget och jag skulle säga att så bra som Majken uppförde sig idag har hon inte gjort sedan vi tränade när hon var valp!

Det här är Astrid, en trevlig riesentik i sportmodell. Hon håller också på med bruksspår och har kommit ungefär lika långt som Majken, så det passar fint att klura på träningen tillsammans.



Milt

Uncategorised Posted on Sat, November 14, 2020 16:40:31

Det finns ju egentligen ingen anledning att ändra ett vinnande koncept, så när vi idag skulle vara hundvakter åt lilla Duffy så fick det såklart bli en skogsejour.

Fast lite annorlunda mot tidigare gånger blev det på så vis att vi hade träningssällskap av det ena aussiegänget.

Uppletande stod på agendan för labbarna och aussietjejerna.

Och så spår för Duffy och den ena aussien. (“Hon är väldigt engagerad i spåret!” sa aussiematten om lilla Duffy. Och det är hon verkligen. Det går som tåget!)

Det är många som tycker att det är grått både ute och i sinnet just nu, men förutom den andra vågen av pandemin så tycker jag att det är helt ok. Det är milt och skönt och jag som jobbar obekväma arbetstider har i alla fall kunnat komma ut och träna med hundarna en del i veckan, vilket alltid livar upp.

Med Majken har jag exempelvis fått till två uppletandepass där vi har fått hjälp med “retning” så att hon kommer ut på djupet (och generellt minns vad det hela handlar om). Idag körde vi även ett skick där Majken bara fick se att medhjälparen började gå ut i rutan och sedan vände jag och Majken oss om tills medhjälparen var tillbaka.

Majken fick också ett kort spår igår när vi ändå var en sväng hos uppfödaren och fick hjälp och tips med Bojans viltspår. Jag är inte hundra på Bojan och viltspårandet, men vi provar ett tag så får vi se var det landar.

En annan rolig aktivitet var när jag och riesenmatten delade på en brukslydnadslektion för en duktig bruksmänniska som jag känner sen förr. Det var Majken jag jobbade med på lektionen och det var väldigt lyckat och lärorikt. Jag ska berätta lite mer om hur jag tänker kring Majken en annan gång, men som ni kanske anar så har vi dykt ner i bruksträsket igen och tror vi ska stanna där en längre tid. Matten har en sovjetisk femårsplan! (Eller i alla fall en ettårsplan.)



Parkour på tomten

Uncategorised Posted on Sun, November 08, 2020 17:36:49

När min dotter och lilla Duffy kom på besök i helgen så fick de bestämma hundaktivitet. Det blev parkourövningar på min tomt. Duffy är mycket duktigare på sådant än mina ballerinor, men hon kunde ändå tänka sig att göra enkla grejer som även labbarna klarade av.

Och som vanligt: lugnt och sansat! Och inget lockande med godis. Visa med handen kan en ju göra, men utan godis i handen då. Om en lockar med godis kan hunden frestas att göra saker som den egentligen inte vågar för att den är så sjukt frestad. Dessutom är risken stor att den egentligen inte vet riktigt vad den gör utan bara tar närmaste vägen till godiset, i alla fall om den är en labrador!

Fyra tassar på: (Duffy har olika kommandon för två tassar på och fyra tassar på, men så avancerade är inte vi.)

Balansbom:

Korvslant vid slutet
Duktig tant!
Duktig Majken!

Gå/hoppa genom rockring:

Majken igen
Galet gulligt, eller hur?

Två tassar på balanskudde:

Plättlätt! Mvh/Selma
Den ska väl apporteras? Mvh/Bojan
Efter mycket tankemöda mindes Bojan vad som gällde.
Majken kan allt möjligt (när hon vill)!

Skritt över stege:

Majken, duktig på detta också. Matte glad!
Bojan visar hur en lyfter på tassarna.


Hyfsat rättvist

Uncategorised Posted on Thu, November 05, 2020 15:43:34

Egentligen tycker jag att det är att förmänskliga hundarna att tänka att allt måste vara millimeterrättvist. Huvudsaken är att ingen av dem blir bortglömd och att ingen blir gravt favoriserad. Om ni frågar mig alltså.

Men om ordningspolisen ändå skulle slå till denna vecka så kan jag informera densamme om att aktiviteterna fördelas hyfsat rättvist denna vecka. Alla har fått varsin egen aktivitet! Bara en sådan sak.

Selma har simmat i bassäng. Gick finfint.

Majken har haft spårdejt med riesengänget vid Eklundsnäsbadet och fick ett magnifikt 8oo-meters fältspår. Gick finfint.

Bojan har fått ett 700-meters viltspår. Gick finfint.

En stor del av spåret la jag på stubbåker och sista biten gick in i ett skogsparti. Jag vet ju inte om viltspårare brukar spåra på stubbåker, men jag tänkte att det kan ju knappast skada i alla fall. Med tanke på att det blåser lite idag och att min erfarenhet från personspår är att det kan vara klurigare på öppet än i skog så borde det vara ganska bra spårträning ändå.

Detta var Bojans tredje viltspår. Förra veckan upplevde jag att hon hoppades på att hitta spårpinnar (och blev lite besviken), men idag tuffade hon bara på. Jag tyckte hon spårade jättebra, men är osäker på hur petigt det är med vinklarna. Där behövs det kanske lite mer lite finlir?

Bojan är måttligt imponerad av klöven, men idag plockade hon den direkt i alla fall. Den är ju inte som en slutpinne, men kan duga!

Övriga aktiviteter denna vecka utförs som en trupp. (Rättvist och bra!) Det är bara Selma som känner sig förfördelad, för hon tycker alltid att det är hon som ska träna.



De gamla hoodsen

Uncategorised Posted on Thu, October 29, 2020 19:40:36

Eftersom jag hade ett ärende till våra gamla hoods i morse så passade jag på att ta med de orastade hundarna dit och promenera där istället för hemma. Jag är ju inte så bra på promenadutflykter, så jag var mäkta stolt över mig själv som tog mig an denna utmaning.

De bruna damerna löper nämligen och formligen dammsuger marken på jakt efter herrdofter. Och i de gamla hoodsen finns det massor med hundar som förstås lämnar sina visitkort överallt. Detta i kombination med att jag hade beordrats att jobba extra -ett jätteassistentpass- och inte kunnat rasta hundarna som de hade behövt sen någon gång igår morse gjorde det hela extra … spännande…. Men vi kom runt en rejäl runda och man får ju säga att det är rackarns tjusiga hoods i alla fall. Även om det var en hyfsat svettig tillställning.



Next »