Blog Image

Voff

Labradorerna Selma, Bojan och Majken


En tisdagsförmiddag

Uncategorised Posted on Tue, May 04, 2021 12:30:46

Tydligen hade Selmas Propalinrecept gått ut, alltså receptet på den medicin hon får mot inkontinensen som hon drabbades av efter kastreringen när hon fick livmoderinflammation för fem år sedan. Och tydligen måste veterinären kolla upp hundens allmäntillstånd varje gång receptet ska förnyas. Så det var bara att pallra sig dit i morse.

Vid invägningen konstaterade jag att Selma hade gått ner två hekto sen hon började med det nya, svindyra bantnings-/ledfodret! Förmodligen hade hon tappat aningen mer om jag inte hade ökat fodergivan för att jag var rädd för att hon skulle bli för tunn.

Veterinären tyckte att Selma verkade må alldeles utmärkt, så det var ju bra. 850 spänn kostade de 10 minuterna vi var i undersökningsrummet. Lukurativ bransch det där.

Sen åkte vi till klubben och tränade en stund. Ja, Bojan och Majken var också med.

Till Bojan och Selma ställde jag upp en halv rallybana, för nu är det dags att sparka igång Bojans rallyträning igen. Det var kul att köra bruks en månad, men efter moget övervägande tycker jag fortfarande att det är för lite motor i henne för att satsa på högreklass. Det behövs rejält med krut för att orka med så mycket träning och sedan så tuffa tävlingsdagar. Däremot är hon i precis lagom varv för rally! Det kändes underbart att vara tillbaka på rallyplan med henne.

Och Selma kändes bra, hon också. Fast jag har svårt att tro att det blir fler tävlingar för hennes del, för även om hon är fräsch för sin ålder så märker jag att hon är lite gaggigare än förr.

Majken fick ett vanligt lydnadspass som kändes kanonbra. Inga avancerade grejer, men ändå. Matte glad! (Man vet aldrig med henne om det blir himmel eller pannkaka.)



Besök

Uncategorised Posted on Sun, May 02, 2021 16:30:25

Nya jaktfröken visade sig vara en upptagen typ, så det blir inte riktigt så tätt mellan lektionerna som jag hade tänkt. Men nästa vecka bär det iväg, om Gud vill och skorna (eller kanske snarare bilen) håller.

Det känns som att vi skulle kunna ha ägnat oss mer än vad vi har gjort åt läxan, så när aussiematten ville ses och kika på hur vi tränar linjetag så grep jag givetvis tillfället i akt att även be henne kasta några markeringar åt Bojan. Nu kanske Vän Av Ordning undrar om aussiematten har missat att hennes hundar inte tillhör retrieversläktet? Alls icke! Däremot funderar hon på att jobba med kortare linjetag för att använda i tävlingslydnaden, inte minst är det användbart till lydnadsklass 3. (För övrigt måste det vara första gången som någon frågar mig om jaktiga grejer. Jag är ju inte direkt någon apporteringsexpert.)

Efter vår apporterings-/-linjetagssejour på ett fält här i närheten så åkte vi hem till mig och tränade på tomten, fast bruksiga grejer som platsliggning, budföring, ingångar på plan och sådant. Galet trevligt att få besök här ute på landet!

Men inte nog med detta besök, för på eftermiddagen kom också Duffy och hennes matte ut till oss. Då blev det parkourträning för Selma och Duffy, middag, filmkväll och hela baletten.

De är ett underbart gäng, labbarna och Duffy, så snälla mot varandra alla fyra. Och idag , när jag var hundvakt några timmar, så var det enkelt att gå koppelpromenad med dem tillsammans. Duktigast i koppel var Duffy och Selma. Watch and learn! sa jag till de bruna labbarna (som eventuellt inte förstår engelska kom jag sedan på).



Parkourprojekt

Uncategorised Posted on Thu, April 29, 2021 19:03:29

Duffys matte har ett parkourprojekt på gång, nämligen att filma olika övningar och skicka in och försöka ta några (inofficiella) parkourtitlar. Det är i USA man kan göra det och det är detaljerade regler vad som ingår och hur det ska utföras. Väldigt kul ju! Dessutom ska Selma få försöka sig på detta hon också, inte med mig då utan med Sofia.

Selma ligger lite efter Duffy på parkourfronten. Bland annat behöver hon lära sig att skilja på “tass” (=två tassar på) och “upp” (=fyra tassar på), något som Duffy redan kan.

Häromdagen när de tränade så la de lite extra krut på att träna på kommandot “tass”. (“Upp” är Selma stensäker på.) En sak som jag har fått lära mig är att det är bäst att öva mest på två tassar på. Om hunden spontant erbjuder ett parkourbeteende på ett föremål så väljer den förhoppningsvis i första hand det i så fall och inte att hoppa upp, vilket innebär en mindre halkrisk.

“Under” är också nyttig gymnastik och något att träna på:

Ett annat kommando som behöver övas in är “mellan”:



Presenten

Uncategorised Posted on Mon, April 19, 2021 15:30:36

Tanken var egentligen att jag kanske skulle ha en annan valp än Majken i kullen. Men jag förälskade mig i henne och sen var det inte tal om någon annan. Och älskar henne, det gör jag nu med. Som bara den! Denna oändligt kärleksfulla, jättesnälla, glada gamäng.

Idag fyller hon två år. Ni som känner mig vet att jag inte precis firar mina hundars födelsedagar, men vi tillbringar denna i Majkens stil i alla fall.

Först fick hon ett klurigt spår som började i en sluttande skogsbacke och gick ut på ett ganska torrt fält. Just disciplinerat arbete är kanske inte hundra procent Majkens idé om den ultimata födelsedagen, men hon kämpade på ändå, efter bästa förmåga. Matte är ju envis på så vis. Hjärnan ska ha sitt.

Sedan kom själva höjdpunkten, presenten. Plask och lek, trams och flams, givetvis tillsammans med hennes älskade Bojan och Selma. En lycklig jubilar!

Majken till vänster, Bojan till höger
Bojan
Selmas obligatoriska rullande



Vara kreativ

Uncategorised Posted on Sun, April 18, 2021 17:40:03

Under ett antal år, innan pestens tid, så tränade jag till och från på gymmet. Varje gång som jag gjorde come back och såg alla supervältränade människor så tänkte jag på alla timmar de andra hade tränat och tränat medan jag inte hade gjort ett skit åt min svaga lekamen.

Lite samma känsla hade jag när vi gjorde come back på min brukshundsklubbs träningskväll i veckan som gick. Klubben åker vi ju till då och då, men träningskvällarna har vi nog inte varit på på några år (mest p g a mitt schema). Alla de andra verkar inte ha gjort något annat än krypa som tokar och skicka sina brukshundar på perfekta framåtsändanden! Så är det när en inte förtröttas! Och när en håller fast vid bruksandet i ur och skur. Vår flock duttar ju som bekant med än det ena, än det andra.

Som bruksmänniska behöver man för övrigt bil för att kunna åka till olika klubbar och till olika skogar och bruksa sig, ungefär som vi gjorde i veckan tills bilen gick sönder igen i fredags kväll. Det är tredje gången i år som jag har problem med kylaren trots två verkstadsbesök. Jag blir tokig! Och det är ju liksom inte bara till bruksandet som jag behöver bilen, lantis som jag är.

Hur som helst så fick helgens träningsplaner revideras. Här gällde det att vara kreativ! Det blev cirkelträning för Selma, Majken och lilla Duffy igår, medan Bojan tränade bruksmoment med min dotter som värdefull medhjälpare.

Och idag har Bojan fått ett spår i skogen mitt emot mitt hus. Risigt och kuperat, men ändå. 700m meter med spårupptag pustade hon runt i den tropiska värmen. Det blev bra det med.



Sällis

Uncategorised Posted on Tue, April 13, 2021 19:42:30

Helgen som gick ägnade min harpspelande kompis C och jag åt att repetera och titta på ny repertoar. Väldigt trevligt! Som ett extra plus gillar C att hänga med på hundpromenader också.

För oss som oftast går själva är det extra kul med sällis. Och lite nyttigt också då i alla fall Majken plötsligt började dra något alldeles väldigt i kopplet när hon märkte att jag inte hade all uppmärksamhet på hundarna. Men utan koppel, inga problem. Det är det där snöret som alltid ställer till det…

Vi fick dessutom hjälp av C att kasta lite markeringar och så passade jag på att öva Bojan och Majken på att gå jaktfot med mig när C travade på framför oss. Nyttigt det också och bra att passa på när möjligheten plötsligt dök upp.



Hon kan!

Uncategorised Posted on Thu, April 08, 2021 19:20:46

Det var mer på Herr Pudels tid som jag fick beröm för hur fint min hund uppförde sig hos veterinären. Han var inte särskilt social, men expert på att bli hanterad och uthärdade stoiskt veterinärbesöken. Det var ett uppdrag och det skulle utföras!

Efter Vippson har det gått utför. Det vanligaste scenariot är ungefär som när jag skulle vaccinera Selma i morse. “Oj, vad glad hon är!” utbrast djurskötaren och log ett pressat leende, medan Selma ystert hoppade jämfota rakt upp i luften. Ett socialt evenemang! Toppen, tyckte Selma, men tröttnade ganska fort när matten och djurskötaren bara babblade och babblade. Om Selmas vikt dessutom! En kränkning!

Visserligen har Selma gått ner 1,3 kg sen förra gången hon vaccinerade sig, men då var ju hon och Bojan inne i sin feta period. Något kilo till tyckte djurskötaren att hon kunde gå ner och det bar sig inte bättre än att jag köpte en svindyr säck foder som ska vara extra bra både för leder och figur.

“Hon är ju fortfarande med och tränar, så det blir en del korv” , mumlade jag generat. Fast idag fick hon leverpastej!

I en för Selma rasande fart fiskade hon upp sina föremål i uppletanderutan. Hon var väl trött på allt prat om att hon börjar bli så gammal och tyckte att det var lika bra att få tyst på gnällmatten.

En annan som också hade bråttom när hon väl fick komma ut i rutan var Majken. Hon hade suttit och eldat upp sig i bilen så till den milda grad att hon ylade när Bojan jobbade. Jag har aldrig varit med om en labrador som ylar, men idag hörde jag genom de skallrande bilrutorna att Majken minsann kan yla!

Bojan fick både köra uppletande (fyra föremål idag) och sedan spåra 550 meter. Vi försöker bygga upp arbetskonditionen. Roligt, tycker vi båda.



Tydliga tips

Uncategorised Posted on Mon, April 05, 2021 13:17:03

Häromdagen var det äntligen dags för jaktapporteringslektionen som jag hade bokat. Instruktören var en ren chansning. Det enda jag gick på var att jag såg att en gammal (duktig och vettig) sökträningskompis tränar där plus att jag ögnade igenom instruktörens lista över utbildningar hon har gått och den såg lovande ut.

Och det blev jättebra alltihop: back to basics med Bojan, precis som jag hade hoppats. Först tittade vi på (jakt)fotgåendet som hon inte har precis, men som vi har kört igång lite ambitiösare nu. Sedan konstaterade instruktör Karin att gripandet kunde vara snabbare, vilket det snabbt blev när jag visslade inkallning samtidigt som Bojan greppade dummien. Avlämningarna: lite “fippliga”. Inget godis där (men i fotgåendet), hellre lek eller bara social belöning. Och jag ska inte stoppa undan dummien så snabbt utan stå och prata vänligt med Bojan en liten stund. Hon och jag och dummien, liksom! Markeringar: inte alls tokiga! Lite svårare över ett dike, men det löste hon snabbt. Linjetag: jag står onödigt långt fram när jag skickar Bojan och har då svårare att se att hon verkligen tittar åt rätt håll. Fick en fiffig linjetagsövning där vi går tillsammans och ställer en dummy halvgömd, zigzagar oss bortåt och vänder upp mot dummien när attityden i fotgåendet känns fräsch och så skickar jag.

Jag var helnöjd med lektionen. Trevligt instruktör och tydliga tips! Såklart kommer jag att pröva dem med de andra också. Vi har bara hunnit testa någon gång ännu, men alla tre tjejerna tyckte att det var kul.

Nästa gång vi åker dit (om några veckor?) så ska jag boka dubbellektion. En timme ska användas till jaktträning och en timme ska Karin gå igenom Selmas fysik och ge oss ett fysträningsprogram, alltså ett program för att fortsätta hålla henne i hyfsad form. Förhoppningsvis ska det vara applicerbart även på de yngre.

Tills dess får vi använda eget huvud, som exempelvis nu i påskhelgen när vi hade vårpremiär för cirkelträning på tomten, givetvis tillsammans med vår lilla bästis Duffy.

Majken
Bojan
Majken


Next »