Min gissning är att den precisionsträning som krävs för att
en hund ska bli duktig på lydnad sällan passar den typ av labradorer som jag
har särskilt väl. Det är helt enkelt andra förmågor som prioriteras i aveln.

För att vara labrador av utställningstyp tror jag att Selma
är ovanligt duktig på att koncentrera sig när vi tränar detaljer av olika slag.
Hon kämpar som tusan för att göra rätt. Sen kanske det tar tid för henne att
förstå hur jag vill ha det, men hon anstränger sig verkligen. Bojan inbillar
jag mig är mer som normallabben: hafsar till det, ofta fort och fel och är lika
glad för det!

Hade prio nummer ett varit att ha en hund som kommer långt i
lydnaden så hade jag naturligtvis valt en annan ras. Men så är inte fallet, som
ni nog har anat vid det här laget. Däremot vill jag gärna kunna lära dem lite lydnad, i Bojans fall brukslydnad i
första hand och där har vi ett stort problem: krypet. För där måste verkligen
hunden kunna ta det lugnt och fokusera för att göra rätt. Som vi har slitit med
det och vilket klent resultat det har gett! Men skam den som ger sig. Jag ger
det en vinter till. Det vore jättesynd om vi inte fick till det alls, för när
det gäller spårandet och mycket annat i brukset så ser jag inga speciella
hinder för hennes del.