Det är sällan så att tiden för spårträning bara uppenbarar
sig av sig själv, så denna vecka har jag tagit
mig tid och icke mindre än två gånger, vilket är mycket för att vara oss. Och
roligt nog har vi haft sällskap båda gångerna, i måndags av riesengänget och
idag av ena aussiegänget.

För att spara tid har Selma fått köra uppletande (med den
äran) och Bojan spåra och den här veckan har träningen tamejtusan varit perfekt upplagd tack vare mina duktiga
träningskamrater. Bojan har spårat som … ja, som Selma när hon har varit som
bäst! S:ta Selma, som jag kallar henne i spårsammanhang, hehe.

Det viktiga har varit att få Bojan att jobba koncentrerat
från start. Med hjälp av någon liten godisdepå, en tidigt lagd spårpinne med några
foderkulor under och någon tidig vinkel i spåret så har hon kommit i precis
rätt mental nivå. Spåret i måndags var över lag mycket svårt, men Bojan tog det
som en utmaning och slet så svetten lackade. Dagens spår var något lättare, men
innehöll ändå inga ”autostrador” där hon kunde börja slarva. Detta blev ett
perfekt upplägg.

Selma fick också umgås en stund med ”lille” Jasper som nu är
unghund, skitglad och synnerligen intensiv med andra hundar. Ja, på ett snällt sätt,
men han har svårt att vara lite lagom.
Så han behövde en stunds terapi med en lugn äldre hund som sätter gränser. S:ta
Selma klarade detta med bravur.