Det verkar som att det bryts ben till höger och vänster här
i krokarna, men så är det också fortsatt mycket halt. Just ett tunt snölager på
is är inte det roligaste varken för två eller fyrbenta.

Tack och lov har jag uppdagat att det går alldeles utmärkt
att promenera uppe i grusvägssystemet just nu. Där är lite mer snö och lite
mindre is än på andra ställen häromkring och eftersom jag dessutom kränger på
mig mina gamla icebugs (som funkar utmärkt, förutom att man blir blöt om
fötterna om det är djup snö) så kan jag älga på riktigt bra. Och hundarna är ju
naturligt dubbade.

Det går inte att säga annat än att Selma och Bojan är
the perfect match.
De delar ju samma intressen… …och är oerhört lättsamma båda
två.

I och för sig kan jag inte minnas att det någonsin har varit
något gruff mellan hundarna i vår flock. Kanske beror det på att majoriteten
har varit labbar. Retrievers ska ju kunna
funka bra med andra hundar eftersom de är avlade för att kunna jobba med sina
förare bredvid en massa andra hundar på jakt. (Ibland har jag träffat lite
halvotrevliga jaktlabbar, men det är en annan femma, haha.)

Vår pudel var förvisso en katt bland hermelinerna, men
han var ju så hjärtesnäll i flocken och dessutom hade han inte något vidare resursförsvar,
så det var aldrig några problem i vår lilla grupp med honom heller!