Skogsträning med schnauzrarna piggar alltid upp! Idag blev det bara uppletande
för labbarnas del, men det var nog så trevligt ändå. Jag lägger inte ner något större jobb
på Bojans uppletande då jag förhåller mig aningen skeptisk till att vi ska
lyckas tävla högrespår i framtiden, men det är ju en jättebra sysselsättning
när det inte riktigt är läge för att lägga spår. Och skulle vi trots allt bli
uppflyttade från lägre och lyckas lära oss högrelydnaden (för det är den jag misstänker
blir för krånglig med henne, inte specialen) så tror jag inte att uppletandet
blir något problem. Hon plockar oftast in föremålen med en rackarns fart. Inte
särskilt metodiskt, men det funkar ändå!

Vi kämpar på med krypet och jag tycker faktiskt att det går
framåt efter att vi har backat rejält för att få någon ordning på kalabaliken.
Det viktigaste har varit att få ner hennes energinivå. Den har blivit mycket
bättre genom att jag har plockat bort alla typer av externbelöning och hjälper (utom
att vi kryper utmed en vägg/spegel för att hon ska krypa rakt och för att jag ska hålla koll på hennes teknik). Detta i
kombination med att hon först får sitta en stund innan jag kommenderar ligg och
sedan att jag lugnt belönar att hon ligger kvar vid min sida. Sedan
går jag bara lugna yttepyttesteg framåt. Hon följer mig hyfsat nu och oftast
med en bra teknik även om det blir lite väl mycket två krypsteg i taget, men så
länge hon följer min sida med låg kropp så bryr jag mig inte så mycket om det.
Vi går väldigt korta sträckor, men på det stora hela tror jag att vi har gjort
någon form av genombrott i krypmomentet som är den stora stötestenen för oss i
lägrelydnaden. Skam den som ger sig, så att säga!