Det är lika bra att jag varnar känsliga läsare med en gång.
Ni kommer att få se huggtänder i
detta inlägg. Ja, alltihop är som ett enda frosseri i labradorernas
skräckinjagande garnityr!

Men jag inleder med att mjuka upp er med lite naturromantik från mina hoods.

Det har snöat rejält i natt. Vintern som sådan tycker jag är
gravt överreklamerad, men ska det
nödvändigtvis vara vinter så föredrar jag ju alla gånger ordentligt med snö än
all denna is som vi har fått dras med den senaste månaden. (Fast bäst är
barmark.)

Labbarna, däremot, älskar snö och kyla och givetvis så
fastnar det aldrig is och snö i deras praktiska pälsar. Annat var det för
älskade pudelgubben. Usch vilka snökokor han kunde få i tassarna, stackaren.

Rent principiellt så leker Selma inte längre med andra
hundar, med undantag för Bojan lite då och då. (Och ena grannens skojiga jakthundstik.
Jag gissar på att det är en gråhund eller något sådant.) Men i dessa mängder av
mjuk, nyfallen snö rann inspirationen till och det är nu de kommer,
huggtandsbilderna! För dessa hundar brottas och småtuggar lite festligt på
varandra när de leker. Inget sånt där springa runt, runt och jaga varandra inte,
utan mer handfasta tag: