De som tävlar året runt med sina hundar är litegrand av ett
mysterium för mig. Hur bär de sig åt, liksom? Hur lyckas de hålla sina hundar i
tävlingsform när snön ligger tjock i kylslagen nejd och dessförinnan isen?
Mycket imponerande!

Kanske tränar de massor i ridhus eller lägger ner ohemula
summor på att hyra träningshallar. Kanske bor de i gigantiska hus och kan
anlägga en jättelik träningsplan i vardagsrummet. Kanske vadar de runt ute i snön
med sina hundar i perfekt fotgående utan att störas det allra minsta av naturens krafter. Jag har faktiskt ingen aning om hur de
får till det.

Med den träningsmängd som vi lyckas skrapa ihop så skulle jag aldrig komma på tanken att
anmäla oss till tävling under vintern, för vi är inte i någon sådan form alls. Och då
försöker jag ändå hyra hall någon gång i veckan, den billiga morgontiden, eller
träna i hall med någon kompis. Däremellan småtränar vi i vårt pyttelilla vardagsrum.
Dock inga brukslydnadsinkallningar på 50 meter och sådant, som ni nog förstår. Vardagsrummet
är så litet att jag för variationens skull har börjat träna lite rallymoment där även
med Bojan. Hon är
ju klar med nybörjar- och fortsättningsklassen, så vi grejar lite med
högersidan och sådant.

Jag måste säga att tjejerna är ganska fantastiska de tidiga träningsmorgnarna när vi har hyrt hallen. De stiger gladligen upp i mörkret, följer entusiastiskt
med ut på lilla rastningsrundan där de gör vad de ska och kämpar sedan på i
hallen på fastande mage. (Man vill ju inte träna med proppmätta hundar, så de
får vänta med frukost tills de kommer hem.) De ställer helt enkelt upp för
matte!

Precis innan vi kommer fram till hallen lyssnar vi på ”Tankar för
dagen” på P1. Eller vi och vi. Jag. Vilket underbart program!