Just nu tar labbarna sig knappt fram i snön eftersom den når
dem upp till ryggen när de skuttar ut i terrängen. Därför har vi fått gå mer på
de plogade landsvägarna ute hos oss än vad vi brukar och då också mer i koppel
än vanligt. Det som är bra med det är att när vi har gått ett par sådana
promenader så funkar koppelgåendet, som oftast är lite rostigt, alldeles
utmärkt. Det som är dåligt är att jag tycker att det blir för dålig motion.

Så idag tog jag fram mina lätt åldrade löparicebugs och
sprang med dem på landsvägarna istället. Jag brukar normalt inte springa på
vintrarna nuförtiden då jag tycker att det är för kallt, för halt och underlaget för
dåligt för min smak. Men just i förmiddags var det milt, snön var mjuk och fin
och det var inte halt med icebugsen på i alla fall. Det var ju jättehärligt! Nu
längtar jag bara ännu mer till våren än förut så att vi kan ut och springa i
motionsspåren.

När det gäller träning av hjärnkontoret så har jag plötsligt
fått lust att träna rally med båda tjejerna. Ibland tar jag till och med fram
några av mina pyttesmå skyltar och ställer upp i vardagsrummet. Med Bojan
försöker jag jobba mycket basic på båda
sidor så att hon ska komma igång ordentligt med högersidan vilken vi bara kände
lite lätt på förra vintern. Det går riktigt bra tycker jag. Ja, vi kollar ju
lite på de för henne nya momenten i avancerad klass också, men de är inte så
jättesvåra i sig, utan det är just att kunna utföra allt även på höger som
kommer att bli det kluriga. Och att hålla koncentrationen hela banan.

Favoritmoment hos många domare har jag märkt:

Med Selma försöker jag låta bli att tjata hennes svåraste
moment för mycket (backa på högersidan samt stå framför backa). Istället får hon
repetera igenom det mesta i lugn och ro. Högersidan funkar mycket bättre än när
vi höll på i våras. Den har nog vilat sig i form. Det som jag behöver jobba
mest på med Selma är min handling så att hon får tydligare information om vad
hon ska göra samt var vi ska placera oss i förhållande till skyltarna.