Vilken lyx att kunna ta sig tid att spåra både lördag och
söndag! Igår körde vi med ena aussiegänget och idag med dobermannkompisen Maxi,
numera brukschampion minsann.

Det är så himla kul med spår, tycker både labbarna och jag, men
lite jobbigt att ta sig samman och komma iväg (tycker matten). Om Bojan ska köra lägre måste vi
satsa mycket på specialen, eftersom brukslydnaden inte är vårt paradnummer
direkt. Efter en sådan här helg har vi verkligen kommit igång. Måtte det inte
snöa jättemycket mer i år bara, så att vi kan spåra hyfsat regelbundet
framöver.

Selma kunde inte tro sin nos att hon äntligen skulle få ett
spår, hon också. Sen körde hon.
Väldigt glad alltså.

Dobbismatten gav lite olika tips för hur man kan öva upp
spårkonditionen. Exempelvis kan man lägga ett riktigt långt spår med inplanerad
paus mitt i, eller varför inte två stycken spår på samma dag (medellånga)? Och
förstås det vanliga mantrat: variation,
variation
.