Helgen inleddes med skogsträningsdejt med ena aussiegänget. Någon hund tränade uppletande…

…och några spårade. Bojans spår var strax över 1000 meter och lite småknepigt. Ömsom spårade hon elitmässigt och ömsom hade hon problem, men fram kom vi. Förmodligen hade vi inte kommit fram om det varit tävling, men detta var ju snitslat här och var och dessutom traskade träningskompisen med i bakgrunden. Det blev väldigt bra träning!

Majken fick liggtid på sitt spår för första gången (en timme) och en godisburk efter 30 meter som inte var slutet och sedan en 30 meter senare som var slutet. Hon har hittills enbart spårat utan liggtid och en enda sträcka, men tyckte att det var kul och löste uppgiften med lite möda.

Det blev tajt mellan träningen och min repetition som stod näst på tur, så jag stängde in Majken tillsammans med Selma i köket i all hast innan jag gick ut i arbetsrummet och började jobba med min gitarrist. Jag hade missat att dottern lämnat både en silvertejpsrulle och en bakplåtspappersrulle framme. Och själv hade jag glömt att plocka undan hushållspappershållaren med vidhängande rulle. “Party!” tyckte Majken och passade på att lattja rejält med ex antal meter bakplåtspapper och hushållspapper samt den gnagvänliga silvertejpen medan jag repade.

Tanken är ju att Majken inte jämt ska behöva ha Selma som “dadda” när jag är borta (och att Selma ska slippa ligga bland en massa söndertrasat bakplåtspapper), men jag har fortfarande inte riktigt tagit tag i den träningen av någon outgrundlig anledning… Tills dess promenerar vi rätt mycket alla tre och det får förstås bli på Majkens villkor.

Vi har just hittat ännu en lagom “långrunda” på runt halvtimmen där jag går i långsamt tempo och hundarna rör sig fritt på mjukt underlag. Tummen upp för det!

Majkens ben har dragit iväg rejält och hon börjar se lite hopplöst gänglig ut.

De stora hundarna lär Majken allt om gräsätning. Det ingår ju trots allt i allmänbildningen.