Idag var det dags för lektion igen hos Anna Larsson. Upplägget var detsamma som föregående gånger i denna period: först delade Majken och pudeln Proppen på en timme och sedan körde jag Bojan en halvtimme.

Hundarna (och Anna) jobbade på fint i det tryckande och klibbiga vädret!

Jag kan bli så fascinerad över Majkens förmåga att fokusera och anstränga sig, så liten som hon är.

Vi jobbade vidare med pallen. Jag behövde lite input på hur vi kommer vidare med mer medveten bakdelskontroll (företrädesvis Majkens).

Vi jobbade med följsamhet. Där jag ska jobba på att bli lite flashigare och busigare samt belöna oftare. Inte så skolfrökenaktig.

Vi jobbade med frivilliga lägganden som Majken kan göra om jag sitter på huk. Nu är det dags att jag successivt börjar räta upp mig samt att jag även ska kunna gå på stället när hon erbjuder dem och i förlängningen att jag ska kunna backa näsa mot nos (och att Majken då erbjuder lägganden samtidigt som hon följer efter mig).

Med Bojan jobbade vi framförgående. Vi ska plocka isär det i delar några dagar för att förbättra momentet, samt växla mellan att ha koppel och inte ha koppel på. Hon drar snett i koppel men inte utan då hon går mycket rakare.

Krypet fick sig också en dust.

Men framför allt pratade vi om hur Bojan fungerar och det var som att några stenar släppte från hjärtat. Jag har känt mig så dålig som inte kan lära henne lydnaden bättre. Men hon är en hund som är jättesvår när det inte handlar om moment/grenar som bygger på instinkter.

Om Bojan blir osäker, trött eller tycker att belöningen dröjer för länge så tappar hon fokus och engagemang. Detta trots att hon gillar sina belöningar väldigt mycket, men i vissa -ganska många- lägen är de ändå inte värda att kämpa för. Hon har också få moment som är “självbelönande” och då blir det ännu svårare att hålla kämpaglöden uppe.

Jag tycker att jag framför allt har märkt av hur knepigt det kan vara att träna lydnad av olika slag med Bojan i år när vi inte längre sysslar med de enklaste grejerna. (Startklassen, appellen och rallyns nybörjar- och fortsättningsklass är ju avklarade sedan länge.) Och jag har ansträngt mig för att vara pedagogisk och göra det kul, men det funkar ändå bara till en viss gräns.

Efter samtalet med Anna kring detta känner jag att jag får försöka slå mig till ro och acceptera att det kan bli lite hur som helst med Bojan, beroende på hennes dagsform. Bojan roas inte av lydnaden på det sätt som faktiskt både Vippson och Selma har gjort. Men vi fortsätter träna -kort och förhoppningsvis glatt- och så blir det som det blir. För lite lydnad blir det ändå framöver eftersom jag tänkte att vi skulle komma till start i lägrespår så att Bojan får spåra, vilket hon tycker är väldigt roligt. (Och jag också.)

På hemvägen stannade vi till vid gravfältet och promenerade en stund. Väldigt fint trots hettan.