Det är tveksamt om jag någonsin har frusit så mycket på en spelning som jag gjorde på morgonens begravning. Det var så att jag undrade om jag alls skulle kunna röra på flöjtfingrarna. Och då var jag ändå klädd i flera lager eftersom jag är en gammal räv som har varit med om kalla kyrkor förr. Men det gick, med ett nödrop.

Det var underbart sen att komma ut i spenaten i den trettongradiga septembervärmen med hundarna och värma upp sig! Vi går ju gärna off-road, i alla fall tills älgjakten börjar. Sen kan det bli lite onödigt spännande.

I helgen ska vi på en roadtrip igen eftersom Selma och jag ska tävla rally. Det ser ut som att det kommer att bli en regnig tävlingsdag. Jag föreställer hur bilen förvandlas till en ångbastu med tre blöta hundar som ser till att hålla luftfuktigheten uppe. Men det kanske bara blir behagligt eftersom matten säkert kommer att vara blöt och frusen. Dock, med största sannolikhet, inte lika djupfryst som denna morgon. Svårslaget liksom.