Ni vet scenen i den episka tecknade filmen om tjuren Ferdinand när matadorerna kommer och alla tjurarna stångas och lever rövare utom Ferdinand som sitter under korkeken och luktar på blommorna… Lite så har vi det här på promenaderna.

Majken och Bojan ångar runt som galningar…

… medan Selma tar det lilla lugna och ägnar sig åt dofterna.

Och får hon en extra bra känsla så kanske hon rullar sig litegrand.

När vi går förbi Sumpiga Vattendraget så måste jag koppla de bruna damerna som annars hoppar i snabbare än en grisblink, medan Selma gör skillnad på mysigt vatten och skitvatten.

När Selma var liten kallade vi henne ibland för “den lilla terroristen”. Jag kan inte för mitt liv minnas varför… Sankta Selma har väl alltid varit perfekt???