De senaste månaderna har vi mest haft träningssällskap i spårskogen och mer sällan på lydnadsplan. Av olika anledningar.

Men idag hängde vi på gemensam träning på en av klubbarna som jag är med i och då påmindes jag om hur förbaskat kul det är att hjälpas åt med lydnadsträningen. Och nyttigt.

Det var Bojan som fick jobba mest: lite fritt-följ-pill, kryp, tungapporten, och uthopp över hinder (på högre höjd än vi är vana vid). Allt med kommendering.  Och platsliggning på slutet.

Som av en händelse var vårt ena aussiegäng med.

Lycka var ytterst skeptisk till att jag fotade medan hon hoppade.
Pausläge
Och busläge

Såklart fick Majken och Selma också komma ut och jobba. Väldigt duktiga båda två, inte minst Majken som klarade att koncentrera sig trots att det pågick både rallyträning och agilitydito på planerna bredvid. (Selma är ju trots allt ruttig i sådana här sammanhang.)

Sämst gick den lilla rastningsrundan runt området i början. Vi är urusla på att gå i koppel i sådana lägen, i alla fall the brown ones. (Sankta Selma sköter sig förstås.) Jag måste ta tag i deras koppelgående. Snart. Vilken dag som helst nu!