Kanske undrar Vän Av Ordning hur det har gått med den där valpkursen on-line i jaktapportering som vi höll på med. Svaret är: åt pipsvängen.

Majken och jag har i princip bara gjort några grundläggande lekövningar för avlämning och så kan hon komma när jag blåser i pipan. Hon gör ett “linjetag” varje dag till sin lunchmatskål i mitt pyttelilla kök och så är hon väldigt bra på omvänt lockande. Det är väl ungefär allt vi gjort av uppgifterna på kursen. Hittills.

Jag har inte ens läst igenom hela materialet. Kort och gott är jag en skam för mänskligheten.

Vi har helt enkelt inte hunnit.

Å andra sidan har vi kommit igång mycket mer med spårandet än vad jag hade vågat hoppas. Så det är där krutet har lagts, plus på grundfärdigheter till (bruks)lydnad. Vi pratar very basic, men där har jag också en mycket bra känsla.

När en arbetsgrej ställdes in idag så frigjordes plötsligt lite tid och plötsligt rann inspirationen till. Fram med min märkvärdiga pickingupväst vilken fylldes med en liten skål, några smådummies och godis! Nu skulle det bli av.

Och tanken var ju god. Om det inte vore för de här tokstollarna.

Mer vilda än tama.

Tänk er en på jaktapportering svältfödd Bojan -hon älskar att apportera- och en total rookievalp. Och fullt med gigantiska vattenpölar.

Det var ingen lek. Eller det var kanske just vad det var.

Den enda som skötte sig klanderfritt var S:ta Selma. (Förstås.)

Men ta-mej-tusan om jag inte blev lite sugen på att ta tag i det hela i alla fall. (Jag borde nog söka för det där?) Jag måste bara trolla fram tid och helst några jaktträningskompisar också, för här krävs i så fall krafttag. Vi får se. Jag kan ju börja med att läsa igenom valpkursmaterialet kanske.