Om en, som jag, är lite bakom och mentalt är kvar någonstans i augusti/september så blir det rätt skumt att vakna upp till frost och någon minusgrad. Redan! (Och jag som inte ska byta till dubbdäck förrän på onsdag!)

Men det är förstås bara att tugga i sig och mycket bättre än det som helgen bjöd på, nämligen spöregn. Det regnade så pass att vår spårträff i lördags sköts på framtiden. Jag får försvara mig med att det ska rätt mycket till för att jag ska ställa in för att det regnar. Typ monsunregn. (Nu kanske jag överdriver lite, men ändå.)

Majken behöver daglig hjärngympa -det räcker med ganska lite- för att vara till sin fördel och när det inte heller på söndagen vankades något i den vägen så vaknade hon upp i morse aningen… bråkig… Ja, fram tills hon fick simma i bassäng alltså.  Sen var det Mysiga Majken igen! Det är så hon jobbar.