Om jag inte räknar fel så har jag kommit iväg och simma med äldsta och yngsta sex gånger nu. Det går som tåget. Välgörande för båda två.

Givetvis hade jag helst simmat alla tre och kanske kan vi få till en simperiod för alla i början av nästa år, beroende på min ekonomi och om jag lyckas organisera upp det hela på ett görligt vis. 

Men för närvarande får alltså Bojan stå över och då får hon istället göra något som de andra inte får på simdagarna. Man får försöka fördela gracerna. Idag har hon fått träna lite brukslydnad på tomten och sedan följa med på sonens ridterapi.

Vi har uppfunnit en lek där hästen och Bojan apporterar leksaken varannan gång. När ridfröken kastar är det Bojans tur och när jag kastar är det Nardus tur. Väldigt kul tycker både häst och hund! Och så blir det lite lätta temposkiftningar och extra action även för sonen. En s k win-win-situation.

Knepig grej att bära på, men kan han så kan jag! M v h/Bojan