Jag kan ärligt säga att det inte går en dag utan att jag tänker på hur tacksam jag är som får dela livet med dessa tre:

De är bara så underbara. Glada, roliga, kärleksfulla entusiaster. Vem behöver inte det i sitt liv?

Sen kan jag också ärligt säga att jag har dragit på mig en hel del jobb. Det är mycket pyssel att ta hand om tre hundar. Kärt besvär, givetvis, men ändå.

Idag åkte jag och spårade med alla tre. Och det kan jag lova kräver sin matte. Dessa tre är knappast ute på någon söndagspromenad när de spårar.

Selma får ju spåra rätt sällan nuförtiden. Det är bara ibland som jag kan uppbåda tid och ork för detta. Faktum är att när hon gick ut sitt spår idag så skrockade jag nöjt för mig själv och tänkte att minsann om Selma i mogen ålder inte börjar spåra riktigt lugnt och behärskat! Det var innan hon började accelerera. Sen kände jag igen henne. Det hade varit läge för spikskor och gärna en hjälm också. Men roligt var det!

Efter att alla tre damer levererat på topp blev det plask och lek på stranden. Ingen söndagspromenad det heller! Och vet ni vad jag skådade en bra bit ut i vattnet? En människa som badade! Det rörde sig inte om någon tuff motionssimning utan hen plaskade förnöjt runt i vattnet i godan ro. Jag tror hen hade en sån där “halv” våtdräkt. Men ändå. Väldigt märkligt.