Gråväder och duggregn återigen. Jag hade planerat att spåra med tjejerna på morgonkvisten, men lyckades inte uppbåda någon ork för det. Istället åkte vi iväg för att gå kyrkrundan, men det visade sig att de stora fårhagarna bredvid kyrkogården var lediga, så vi chillade runt där istället.

Lamporna på kyrkogården tyckte att det var mörkt ute när vi kom och lyste fastän klockan var närmare nio.
Mina illrosa stövlar gjorde också vad de kunde för att lysa upp bland alla nyanser av grått.
Blött överallt. Väldigt trivsamt , menade labradorerna.
Vem behöver dyra balansbollar när det finns så gott om material i naturen?
Men Majken fattar inte vad det är som är så kul med att stå still på en sten när man kan springa fort, fort.
En misslyckad bild på ett första försök till gemensam platsliggning. Sa jag att jag tränade på att ta mobilbilder? Gick sådär. Majken gör sig bäst med den andra kameran som i alla fall ibland hinner med hennes blixtsnabba rörelser.
Uppställningsbilder kan i och för sig funka. Majken börjar bli bättre på sitt-stanna-kvar.
Vi hade så mysigt där i duggregnet att vi var ute nästan en timme. När vi kom hem somnade Majken som en stock och snarkade så vägarna skakade. Mission completed!