Vi fortsätter med våra joggingturer. Två gånger i veckan tycker jag är lagom, både med tanke på mina knän och på vad som hinns med. “Vafalls?” utbrister kanske Vän Av Ordning. “Hade inte människan en massa inställda speljobb och borde ha massor av tid?” Svar nej. När jag lägger ihop timmarna som jag jobbar som assistent med de obetalda timmar jag behöver öva för att inte tappa det helt -för det blir ju förhoppningsvis en del spelningar framöver – så kommer jag upp i ungefär heltid. Och hundarna vill nog inte lägga mer tid än vad vi gör på att tvångsspringa i det läget. Hellre så mycket tid som möjligt ute i spenaten, om man frågar tjejerna!

Men i morse blev det motionsspåren innan det var dags för Majken att åka till veterinären och vaccineras. Hon fyllde ett den 19 april, så det var dags. Och det börjar även bli dags för röntgen av höfter och armbågar, vilket alltid är en rysare. Jag inser att rent statistiskt borde jag nog inte ha turen på min sida ytterligare en gång efter tre hundar i rad med A-höfter. Nästa vecka har vi röntgentid. Det är bara att bita ihop!