Tränar gör vi ju för det mesta regelbundet, men det går lite i perioder vad vi gör. Nu, till exempel, känner jag att lusten att spåra, lite förutsättningslöst i alla fall, allt mer kommer tillbaka. Ja, om jag bara tänker på att lägga upp det så att jag inte fullkomligt kör slut på mig själv i alla fall.

Den här veckan har jag haft en sådan tur att jag fick ett fint fältspår här i närheten till Majken av aussiematten redan för några dagar sedan, så när dottern och jag skulle på skogsutflykt idag så lät jag Bojan få spåra istället för Majken. Så blev allt lite lagom ansträngande för matten! Och dessutom kunde jag få hjälp av dottern att göra en omstart på Majkens uppletande med lite synretning och sådär, för uppletande har hon bara fått testa sporadiskt hittills. Det blev väldigt bra träning (och behöver jag säga att Bojan spårar som en Gud?)!

Selma tycker egentligen att ett föremål kan vara lagom. Men hon ställer upp på två under förutsättning att hon har möjlighet att rulla sig mellan föremål nummer ett och föremål nummer två.

Lilla Duffy går från klarhet till klarhet. 50 meter spår idag (synretning och direktpåsläpp). Hon älskar att använda sin nos! Sen fick hon promenera lite med Bojan.