Vi hade besök av lilla Duffy ett par timmar igår. Maken till charmtroll får man leta efter!

Om någon till äventyrs tror att hon skulle vara en handväskhund, en liten nippertippa som förnämt trippar runt i tillvaron, så kan jag avslöja att inget kunde vara mer fel. Och ligga i knät och gosa tycker hon är ganska överskattat. När man kan lära sig saker! Som tasstarget till exempel.

Vi testade att hon fick bjuda på lite budföring. Kul och plättlätt, enligt den lilla sprintern.

Det är också kul att äta kattbajs och att rulla sig i mossa. Och det går jättebra att gå ut även om det regnar. Lite otippat. Jag trodde att hon skulle vara kinkigare med det.

Äta hundmat tycker hon ofta är rätt trist, om den inte serveras på skojiga vis, förstås. Pilla ut foderkulor ur en äggkartong eller nosa upp kulorna är kul, men att den bara ställs fram tycker Duffy är ganska ointressant. (Vad kan det vara för fel på tjejen, undrar labradorerna?)

Matte kämpar för fullt med att få till en snygg tofs på Duffy, men på ett litet kick har den hamnat på sniskan. Inte har en havanais i sina bästa år tid att vara rädd om frisyren!