Egentligen hade jag tänkt att Selma vid 9 1/2 års ålder skulle få slippa att ha så mycket med dotterns lilla havanaisvalp  att göra. Hon har redan gjort ett gediget jobb med Bojan och Majken, som båda två var rätt påstridiga när de var små, så Selma kanske kunde ha fått gjort sitt på den fronten.

Men det har visat sig att det funkar så himla bra Selma och Duffy emellan att det vore bra synd att inte låta dem tillbringa lite tid tillsammans. Äntligen en kavat valp som ändå kan lyssna på signaler! Det är inte många gånger Selma ens har behövt mullra lite i mellangärdet när Duffy går en smula för långt.

Idag har jag varit valpvakt åt Duffy, på sexmånadersdagen faktiskt, och såklart har Selma hjälpt mig lite emellanåt.

Mormors tomt är kul!
Hästarna är ännu roligare!
Men bäst är Tant Selma!
Det var en högtidsstund att få gå promenad med Selma, tyckte Duffy.
Vattenpölar dricker man ur, Tant Selma, man plaskar inte!
Blöt och tufsig havanais. (Hur söt får man bli?) Nu får matte pälsvårdsjobb ikväll, men det tar Duffy och jag inget extra för!