Det var ju det där med Majkens platsliggning som jag skulle ta tag i. Väldigt lätt att glömma får jag säga. Men plötsligt händer det, som idag, efter att alla fått träna varsitt smärre rallypass på tomten.

Jag vet, tjejerna ligger väldigt slafsigt. Det skulle aldrig funka i tävlingslydnaden. Men om Majan någon gång kommer till start i de enklare bruksklasserna så duger det. Bara hon ligger kvar, som en hårig sten, tills annat angives.

Hon är väl ännu inte en sann representant för det klassiska uttrycket “lagd labrador ligger”. (Man måste visst öva i så  fall!) Men det är däremot Bojan och Selma. Mycket relaxade.

Jag funderar på att hyra in en av de nyinflyttade grannarna att hålla vår “appellplan” i trim. Det är fascinerande att se med vilken hastighet de hyfsar gräset i hagen mitt emot mitt hus. Hur snabbt skulle de då inte snygga upp mossmattan?