Att döma av Majkens galna framfart i spåret idag så skulle kunna man tro att vi inte har spårat på evigheter, men det har vi ju visst det! Inte den där tropiska veckan förstås, men annars försöker vi få till något spår i veckan. 

Nu de senaste veckorna har vi haft peppiga spårträffar med schnauzergänget. Det kanske är deras imponerande energi som Majken smittades av idag, för den första biten grävde hon sig frenetiskt fram i spåret.

Det är tur att man har varit med förr. Selma var ju en intensiv spårhund i sin ungdom och likt Majken idag så gick luften ofta ur henne efter ett tag, som en ballong ungefär. Poff! så var orken slut. Men fram tills dess… väldigt bra spårarbete alltså. (Det hela löste sig när Selma blev äldre, lugnare och klokare, så vi hoppas på samma scenario i detta fall.)

Och idag kunde vi äntligen lägga fältspår. Det var längesedan vi haft något fältaktigt att tillgå, men en dag klipptes plötsligt det stora fältet vid Naturskolan och då var vi inte sena att slå till, inte för att appellen är nära förestående för oss, men för att det enligt min erfarenhet brukar bli bra utbildning att varva skogs- och fältspår. Om vi skulle närma oss en bruksstart någon gång i framtiden så får vi fokusera på fältspår då, men fram tills dess… blandad kompott!

Jag glömde spikskorna!