Det vettigaste att göra med labbarna när kvicksilvret stiger så hiskeligt som det har gjort nu är förstås att slänga dem i sjön. Eller slänga och slänga. Ni känner ju dem vid det här laget.

Vi åkte sålunda på badutflykt i morse, tidigt.

Bojan var den som simmade mest och snabbast, som vanligt, men Majken börjar också ta sig! Selma simmar lite lagom sådär. Hon har mycket annat att göra också, som att rulla sig i sanden och hitta något litet av någonting att stoppa i magen.

När hundarna fått vila någon timme efter badet gick det faktiskt att träna lite med dem i skuggan. Det är det som är så fiffigt med badandet. Svalkan håller i sig ett tag.

Däremot var det inte tillräckligt att bara spola av Selma med trädgårdsslangen innan rallytävlingen i torsdags. Hon hade nog behövt lite mer djupgående nerblötning. Men vi hade mycket trevligt ändå. Lite väl trevligt, varmflamsiga var vi båda två, så det blev inga godkända resultat. Runda nummer två var vi i och för sig mer fokuserade än nummer ett, men då hade det hunnit bli i senaste för två gamla tanter (som vi är). Men vad gör det, det var en rolig kväll ändå och alltid lär jag mig av att gå nya mästarrundor.