Jag måste säga att våra träffar med träningskompisarna lyser upp i pandemimörkret. I all sin enkelhet. Jag tycker att de på ett ganska bra vis illustrerar att en kan ha det bra i det lilla fastän det är dåligt i det stora. Om ni förstår hur jag tänker.

Idag var vi nere i Trosa och tränade med det ena aussiegänget. Majken fick spåra och mina andra två körde uppletande. Aussiematten hade bara med en av sina hundar och den fick köra både och.

Jag tror att Majken egentligen också skulle må bra av att inleda med en stunds uppletande, för hon är het som en bakpotatis i spåret. Men hon spårar bra, det kan ingen ta ifrån henne!

På bilderna ser det ut som att vi har fått jättemycket snö, men så är det inte. Några millimeter på sin höjd. Vi får se hur länge den stannar.