Bojan har inte haft det särskilt lätt med uppletandeträningen trots att hon är en apportör och allt det där. Dels hade hon länge jättesvårt att begripa att det är inom det vallade området hon ska hålla sig eftersom grejerna ligger där. Men det förstår hon numera ganska bra. Och dels har hon haft en fix idé att det är slut efter två grejer oavsett pepp eller träningsupplägg. När hon har hämtat in två saker har hon oftast bara tagit slut, eftersom hon är en hund som lätt ger upp när hon inte hänger med.

Så plötsligt när vi var i skogen igår och körde uppletande så stod alla planeter rätt och Bojan levererade ett fantastiskt uppletande. Hon plockade i full fart tävlingsmässigt in tre saker utan att blicken slocknade. Det var magiskt! Fråga mig inte vad som hände, men härligt var det och Bojan var stolt. Med all rätt!

Med oss i skogen hade vi lilla Duffy och hennes matte. Vi umgås ju ganska mycket och jag måste säga att det tillför vår flock massor att ha dessa bonusmedlemmar! Det är så himla mysigt.

Duffy fick prova uppletande för första gången. Vi visste att det kanske inte skulle bli samma dunderhit för henne som att få spåra, eftersom hennes föremålsintresse är ganska måttligt, men vi tänkte att det kunde vara kul att testa i alla fall. Duffy tyckte att det var ok , men inte som ett spår förstås. Hon sprang ut och markerade föremålen som jag gick ut och droppade kanske tio meter från henne i terrängen. Hon lyfte också på några, men kom inte in med dem. Men vi tyckte att det var en bra start att bygga vidare på.

En liten jonglerboll!

Idag var vi ute på långpromenad tillsammans, alla sex. Det är nyttigt både för Duffy och Majken att träna på att promenera tillsammans utan att börja busa och det går numera riktigt bra.

Skutt upp på stenen!
När Selma såg att Duffy hoppade upp på en sten så ville hon inte vara sämre utan hittade vips en egen!