Jag har glädjen att vara hundvakt åt lilla Duffy två lördagar i rad. Något litet kul brukar jag försöka hitta på när hon är här. Förra lördagen la jag (korta) spår till alla fyra hundarna. Det uppskattades förstås. Idag fördelade jag gracerna. Majken och Bojan drog kortaste strået. De fick springa med mig! Roligare tycker de nog att en labrador kan ha, som Selma hade det, som fick gå en promenad med Duffy ner till sjön.

Selma var lycklig. Det var vatten att bada i. Det var sand att rulla sig i. Det var trevligt sällskap.

Duffy var lycklig. Hon fick springa fort, fort. Det fanns gott om dricksvatten. Det var trevligt sällskap.

Det ser ut som att det var alger i vattnet, men det var bara träden som speglade sig i vattenytan.

Men det där med att Selma badade. Det var upprörande!

Och hennes rullande i sanden! Vad tusan var det???

Stor och liten, go’aste vännerna, som ler och långhalm. Vad gör det då att man inte delar precis alla intressen?