Blog Image

Voff

Labradorerna Selma, Bojan och Majken


Byteshandel

Uncategorised Posted on Thu, September 23, 2021 16:29:20

Vi är ju lite av periodare och just jaktapportering har vi inte prioriterat på bra länge. Det enda vi har gjort är småövningar med alla tre labradåror där jag mest har checkat av om Majken klarar att sitta okopplad och vänta på sin tur. Och det har hon! Som hon har mognat, den tjejen.

Hur som helst så infann sig plötsligt en gyllene möjlighet i veckan att få lite dummies kastade åt Bojan i utbyte mot ett schnauzerspår.

Jag tycker allt att jag drog det längsta strået eftersom det inte direkt frestar på att lägga fältspår (vilket var önskat). Schnauzermatten däremot fick hiva den ena hyfsat tunga dummien efter den andra. Hehe.

Bojans apporteringskondition är väl inte den bästa efter uppehållet, men kul var det. Jag ska definitivt försöka smida fler listiga planer för att få till lite träningshjälp!



Cert nr. 2

Uncategorised Posted on Sun, September 19, 2021 16:08:14

Det blev en mycket tidig avfärd i morse till dagens rallytävling eftersom det var ovanligt tidig samlingstid. Men Bojan var pigg ändå. Pigg och vild och taggad och visade inget av det där sega från vår första mästarklass. Toppen!

Första rundan kändes finfin och där tänkte jag att vi kanske hade cert nr. 2 i hamn, men icke. Vi fick fel övning på sättande gå runt, plus 5 poäng avdrag för lite smått och gott här och var. Det enda jag kunde tänka mig var att sättandet kom lite sent och då bedömdes som fel övning.

Den andra rundan hade Bojan samma vilja men svårare att orka, fast kämpade på som tusan. Sättandet var lika sent som det var runda nr. 1 och så var det lite svårigheter här och var. Men denna runda fick vi 90 poäng och inga avdrag för fel övning! Däremot måste jag kolla mina fötter och hålla linjen bättre. Häpp!

Kul med cert hur som helst. Nu får vi se när vi kan tävla nästa gång. Det är osäkert om det blir någon mer tävling i år, men jag ska kika lite och se om jag hittar något lämpligt. Annars blir det till våren.



Badutflykt

Uncategorised Posted on Thu, September 09, 2021 19:03:48

Det blir en lite märklig värme när det kryper över 20-gradersstrecket i september, kvalmigt på något vis. Men vi gjorde det bästa av det hela och passade på att åka på badutflykt! Vem vet, det kanske blev den sista för i år? Jag är nämligen lite pjåskig med att låta hundarna ligga i och simma i kalla vattentemperaturer. Visst begriper jag att om hundarna skulle drabbas av artros så beror det i första hand på genetiken, men en killgissning – eller i detta fall tantgissning – är att det i alla fall inte kan vara positivt för lederna att kylas ner längre stunder. Just idag var inte den risken överhängande hur som helst och det var tre mycket förtjusta labradåror i plurret.



Första certet

Uncategorised Posted on Mon, September 06, 2021 15:34:58

Det blir väldigt få tävlingar för oss i år, men i helgen var det i alla fall dags för rallytävling nr. 2 för Bojan. Och nu var spralliga Bojan tillbaka igen! Redan efter första rundan som gav 89 poäng var jag nöjd eftersom Bojan var så glad och på bettet. Nästa runda gick bättre poängmässigt, 96 poäng, och första certet var i hamn. Det var långt mer än jag hade räknat med.

Mellan rundorna passade Bojan på att charma in sig hos en skojig flattehane. (Vi gillar ju flattar i denna flock.) När Bojan efter ett tag la sig på rygg i gräset för att bli kliad på magen höll flatten på att krypa ur pälsen av pur entusiasm. Vilken makalöst rolig tjej!



Stor och liten

Uncategorised Posted on Sat, September 04, 2021 15:56:30

Jag har glädjen att vara hundvakt åt lilla Duffy två lördagar i rad. Något litet kul brukar jag försöka hitta på när hon är här. Förra lördagen la jag (korta) spår till alla fyra hundarna. Det uppskattades förstås. Idag fördelade jag gracerna. Majken och Bojan drog kortaste strået. De fick springa med mig! Roligare tycker de nog att en labrador kan ha, som Selma hade det, som fick gå en promenad med Duffy ner till sjön.

Selma var lycklig. Det var vatten att bada i. Det var sand att rulla sig i. Det var trevligt sällskap.

Duffy var lycklig. Hon fick springa fort, fort. Det fanns gott om dricksvatten. Det var trevligt sällskap.

Det ser ut som att det var alger i vattnet, men det var bara träden som speglade sig i vattenytan.

Men det där med att Selma badade. Det var upprörande!

Och hennes rullande i sanden! Vad tusan var det???

Stor och liten, go’aste vännerna, som ler och långhalm. Vad gör det då att man inte delar precis alla intressen?



Stabil

Uncategorised Posted on Wed, September 01, 2021 16:05:21

Man måste ändå säga att det är prima virke i de riktigt inbitna bruksmänniskorna. Som farbrorn vi träffade häromdagen som ångade runt på träningsplan för fulla muggar. Han hade hade tydligen bytt hjärta för inte så länge sen. “Men oj, det är ju en stor operation. Och risk för avstötning och allt sådant där!” tyckte vi. “Äh!” svarade farbrorn. Visst hade han haft lite avstötningsproblem, men det var inte så farligt och förresten trodde han att det säkert var krångligare att byta ett knä eller en höft.

Eller min favoritbruksfarbror som jag träffade idag. Han hade nyss varit i Finland och tränat med en kompis. När hundarna vid ett tillfälle skulle gå sina spår så upptäckte de att det gick en björn där spåren låg. I det läget hade jag packat ihop illa kvickt och kört därifrån i en rasande fart, men inte farbröderna inte. Först försökte de få björnen att ge sig iväg genom att snärta i luften med en sådan där skyddspiska, men det blåste tydligen för mycket för att björnen skulle höra den, så den stod lugnt kvar. Då testade de att smälla igen en bildörr och ja… då tyckte björnen att det var onödigt uppställt och knallade iväg. Fritt fram, tyckte farbröderna och så fick hundarna köra igång att spåra. Och det var ju så bra för hundarna brydde sig inte alls om björnspåren!

Så med tanke på vilka hårdingar de riktiga bruksmänniskorna är så får jag allt vara ganska mallig över Bojan som prisades av en brukstant när vi tränade igår. “Jag såg att hon inte brydde sig ett skvatt om skotten!” konstaterade brukstanten nöjt. Nej, Bojan gör ju inte det. Hon är stabil. Solid as a rock.

Talkin’ to me?


Leende

Uncategorised Posted on Tue, August 31, 2021 17:02:23

Som den unghund hon är så har ju Majken mycket energi som behöver kanaliseras. Och inte bara genom promenader. Men ni som känner oss vid det här laget vet att det har varit svårt för mig att hitta rätt när det gäller hennes träning. Det har varit väldigt lite som har engagerat henne mer än korta stunder.

Men med risk för att jinxa allt så vågar jag mig ändå på att säga att det har gått framåt väldigt mycket de senaste två månaderna.

Vi har mestadels pysslat med tävlingslydnad eftersom jag tror att hon faktiskt tycker att den är lite roligare än andra aktiviteter. Själva momentens progression går förstås i slomo (vilket i och för sig är en utmaning i sig), men engagemanget har gått spikrakt uppåt.

En anledning tror jag är att jag har backat i träningen och helt slutat att tänka i banor som att hon borde ha kommit mycket längre med tanke på sin ålder och hur mycket vi ändå har kämpat på.

Exempelvis har jag henne kopplad i början av passen när vi tränar med kompisar så att hon inte får någon utdelning för om hon skulle få för sig att springa och tramsa och hoppa på dem. Först när jag känner att hon är riktigt med mig kopplar jag loss. Jag har också hjälpt henne mycket med godishänder vid till exempel ingångar på plan eller under det fria följet. Både passen på egen hand och med träningssällskap har varit korta och intensiva med bus och lek tillsammans. Vi har tränat mycket fartmoment eftersom hon gillar dem och bara lite detaljpillande. Osv. osv. Allt för att fånga den unga damens intresse och förekomma så att vi får mycket “rätt” och väldigt lite “fel”.

Idag tränade vi med riesengänget på hemmaklubben samtidigt som Securitas hade träning med sina hundar. Det var kort och gott mycket som hände runt omkring oss med hundar i arbete, skott och spännande människor. Ändå valde Majken att engagera sig i vår träning! Det var inga avancerade grejer men inställningen var på topp. Jag har faktiskt haft ett leende på läpparna hela dagen. Heja Majken!



Årets matte

Uncategorised Posted on Sun, August 22, 2021 07:32:58

Som ni vet så jobbar vi mestadels som en trupp. För att det funkar. För att det är vad som hinns med. Men Majken skulle egentligen må gott av lite fler aktiviteter på egen hand eftersom hon som hund är osäkrare än Selma och Bojan. (De är å andra sidan stabila som muren i Kina. Eller nåt.)

Därför tog jag igår med mig Majken på en kvalitetspromenad utmed kanalen efter att vi hade lämnat sonen hos sig. Givetvis kände jag mig som årets matte efter en så pedagogisk insats. Ovan miljö, gott om folk och fä, många utmaningar. Men Majan skötte sig exemplariskt. Kissade gjorde hon dock inte förrän hon kom hem till Lerhaga, så lite jobbigt för hennes nerver var det allt. Jag får helt enkelt försöka bli bättre på att komma iväg med enbart Majken – och bli årets matte fler gånger.

Silverfallet på tillbakavägen


Next »