Blog Image

Voff

Labradorerna Selma, Bojan och Majken


Bonusmedlemmar

Uncategorised Posted on Sun, January 10, 2021 16:52:58

Bojan har inte haft det särskilt lätt med uppletandeträningen trots att hon är en apportör och allt det där. Dels hade hon länge jättesvårt att begripa att det är inom det vallade området hon ska hålla sig eftersom grejerna ligger där. Men det förstår hon numera ganska bra. Och dels har hon haft en fix idé att det är slut efter två grejer oavsett pepp eller träningsupplägg. När hon har hämtat in två saker har hon oftast bara tagit slut, eftersom hon är en hund som lätt ger upp när hon inte hänger med.

Så plötsligt när vi var i skogen igår och körde uppletande så stod alla planeter rätt och Bojan levererade ett fantastiskt uppletande. Hon plockade i full fart tävlingsmässigt in tre saker utan att blicken slocknade. Det var magiskt! Fråga mig inte vad som hände, men härligt var det och Bojan var stolt. Med all rätt!

Med oss i skogen hade vi lilla Duffy och hennes matte. Vi umgås ju ganska mycket och jag måste säga att det tillför vår flock massor att ha dessa bonusmedlemmar! Det är så himla mysigt.

Duffy fick prova uppletande för första gången. Vi visste att det kanske inte skulle bli samma dunderhit för henne som att få spåra, eftersom hennes föremålsintresse är ganska måttligt, men vi tänkte att det kunde vara kul att testa i alla fall. Duffy tyckte att det var ok , men inte som ett spår förstås. Hon sprang ut och markerade föremålen som jag gick ut och droppade kanske tio meter från henne i terrängen. Hon lyfte också på några, men kom inte in med dem. Men vi tyckte att det var en bra start att bygga vidare på.

En liten jonglerboll!

Idag var vi ute på långpromenad tillsammans, alla sex. Det är nyttigt både för Duffy och Majken att träna på att promenera tillsammans utan att börja busa och det går numera riktigt bra.

Skutt upp på stenen!
När Selma såg att Duffy hoppade upp på en sten så ville hon inte vara sämre utan hittade vips en egen!



En halv centimeter

Uncategorised Posted on Thu, January 07, 2021 16:57:13

Vilket hundväder vi har haft idag! Labradorerna har varit mycket nöjda . Det har snöat, säkert en halv centimeter!

Och snorhalt har det varit. Sådana här dagar borde en bo i ett gigantiskt hägn där en kunde släppa ut hundarna och gå kilometervis med dem utan att över huvud taget sätta på dem ett koppel. Men så har vi ju det inte riktigt hos oss. Det är koppel på innan vi kommer till lämpliga ställen att koppla loss . Fram till dess är matten petimeternoga med koppelgåendet då icebugsen (som numera tar in vatten) ännu inte har tagits fram för säsongen och att dratta på ändan känns … mindre lockande. Ja, det är de bruna labbarna jag får hålla efter. S:ta Selma är bäst på att gå i koppel. Också.

S:ta Selma herself
Majken


Retro

Uncategorised Posted on Tue, January 05, 2021 15:52:48

Jag kan faktiskt inte minnas när vi senast tränade lydnad i snö. Dels har denna matte blivit bortskämd med varma hundhallar på vintrarna och dels har det ju inte direkt dignat av snö de senaste åren.

Men vi har inte kört igång någon träningshallssäsong ännu och idag bestämde jag mig istället för att köra lite på tomten. Herregud, det var nollgradigt och pyttelite snö, inte minus 20 och stora snödrivor! Och det funkade förstås bra. Fast jag får erkänna att det kändes lite retro, som på Herr Pudels tid när jag byltade på honom i flera lager och tränade ute hela vintrarna.



Ett litet ljus

Uncategorised Posted on Sun, January 03, 2021 17:07:27

Jag måste säga att våra träffar med träningskompisarna lyser upp i pandemimörkret. I all sin enkelhet. Jag tycker att de på ett ganska bra vis illustrerar att en kan ha det bra i det lilla fastän det är dåligt i det stora. Om ni förstår hur jag tänker.

Idag var vi nere i Trosa och tränade med det ena aussiegänget. Majken fick spåra och mina andra två körde uppletande. Aussiematten hade bara med en av sina hundar och den fick köra både och.

Jag tror att Majken egentligen också skulle må bra av att inleda med en stunds uppletande, för hon är het som en bakpotatis i spåret. Men hon spårar bra, det kan ingen ta ifrån henne!

På bilderna ser det ut som att vi har fått jättemycket snö, men så är det inte. Några millimeter på sin höjd. Vi får se hur länge den stannar.



Tänka positivt

Uncategorised Posted on Tue, December 29, 2020 15:44:32

Egentligen har jag lättare att klara regn och rusk än när det blir riktigt kallt, men jag får erkänna att detta eviga regnande så smått börjar gå även mig på nerverna. Fast det är väl i sådana här lägen en förväntas tänka positivt, som att vi i alla fall inte behöver bekymra oss om grundvattennivån. Eller att det faktiskt bara spöregnade de sista 20 minuterna på dagens långpromenad.

Mina f d svärisar, saliga i åminnelse, tog det positiva tänkandet till en helt ny nivå för en herrans massa år sedan när de var på resa till S:t Petersburg. “Vädret har varit strålande och allt har gått bra. Bara en i gänget har blivit rånad. ” , skrev de på vykortet som de skickade till oss.

En sak som är bra på riktigt är att vi kommit ut och spårat både förra veckan och denna, igår i sällskap av aussiegänget. Och utan att bli som dränkta katter!

Jag har för tillfället gett upp Bojans viltspår p g a de långa liggtiderna som vi inte får till, men hoppas kunna komma igen i vår. Tills dess blir det personspår. Gårdagens dito:

Bojans, 500 meter och hyfsat klurigt med spårupptag
Selmas, 400 meter och ganska svårt det också

Majken fick ett spår av aussiematten. Utan skärmdump. Hur går vi vidare efter en sådan nonchalans???



Annorlunda jul

Uncategorised Posted on Sat, December 26, 2020 14:33:04

Det blev ingen Göteborgsresa över julen som planerat. Som så många andra fick vi ändra planer p g a pesten. Det är bara att försöka göra det bästa av situationen.

Till exempel kunde jag ägna hela dagen före julafton åt att städa. Bara en sådan sak! Bäst jag kämpade med hundhår och grus så kom jag att tänka på personen i montern för engelska settrar på hundmässan för en massa år sedan. Hen förklarade entusiastiskt att hen hade alla sina settrar i sängen om nätterna. Och visst blev det grusigt, men det var bara att ha på sig en tätt åtsittande pyjamas så kände en inte av det! Vid den tiden tyckte jag kanske att det var lite udda, men nu är jag mer eller mindre där själv.

Sedan har vi haft besök till och från i stugan och det har varit mysigt och fint ändå.

När alla vill lukta på samma ställe…

Idag fick hundarna en knappt två timmar lång skogspromenad. När vi gått ungefär hälften började det dyka upp parkerade bilar i skogskanten. Jag, som varit med förr, insåg att det jagades trots att inga människor eller hundar först syntes till.

Inledningsvis så nöjde jag mig med att prata aningen högljuddare än vanligt med hundarna samt se till att de höll sig hyfsat nära mig. Det vore lite trist om jag av en skumögd jägare misstogs för att vara ett vildsvin och slutade mina dagar där uppe. (Vilken oglamorös död!) Eller för den delen om någon av mina hundar förväxlades med en hare eller något annat vilt. Inte roligt. Men när det sedan började dyka upp folk och hundar skällde i bilar så fann jag det bäst att koppla mina vänner och vandra hemåt. Lite otippat alltihop. Kan det verkligen vara normalt att jaga på annandag jul? Det är ju nästan lika konstigt som att sova med tättslutande pyjamas.



Bästa gänget

Uncategorised Posted on Mon, December 21, 2020 20:09:01

Nu tror jag ju att labradorer av den typen som jag har oftast kommer utmärkt överens, men ibland undrar jag om inte mina kommer extra bra överens? Det är verkligen love, peace and understanding för hela slanten. Inget tjafs, inget vaktande av dyrgripar, inga sura miner.

(Den enda som kan mullra lite i maggropen är Selma och detta endast om någon vidrör henne när hon ibland vill ha sin privata zon när hon vilar. Hon mullrar en smula och flyttar sedan någon annanstans och så är den saken löst.)

Kanske satte vår första hund Tilda, som var cool, vänlig och tydlig, tonen i flocken och så har det bara fortsatt i den andan sedan dess? Som hund nummer två kom labradoren Disa, men hon fick somna in efter bara ett par år p g a sjukdom. Hon var en riktig myspropp. Sen kom Herr Pudel som fick ett antal år med Tilda som elegant fostrade honom med lugn tass. Han var en ganska osäker hund, men alltid så snäll i flocken. Selma, som var näst på tur, levde sitt första år tillsammans med Tilda och hann lära sig en del av henne. Selma har blivit väldigt lik Tilda med åren och har fortsatt i Tildas anda med de bruna labbarna. De är förvisso två osvåra typer, men lite hut och hyfs har hon ändå lärt dem.

Sen styr ju jag upp en del också, visar hur jag vill att de ska uppföra sig mot varandra och sådär. Men i ärlighetens namn är det hela ganska okomplicerat och jag är så glad och tacksam för det. De är helt enkelt bästa gänget!



Veckans spår

Uncategorised Posted on Sun, December 13, 2020 20:19:24

Jag har märkt sen länge att om labradorerna får spåra en gång i veckan så utvecklas de och blir allt bättre i spårarbetet. Det är egentligen rätt så fantastiskt om en jämför med olika typer av lydnadsträning som det är ett himla gnetande med om en ska komma någon vart. Bara när det var dags att tävla i bruks med Selma och Bojan så ökade jag en tid innan till två spår i veckan, men annars så spårar vi aldrig mer än en gång i veckan.

Den tar ju några timmar, den där spårträningen, så det är verkligen tur att det inte behövs flera gånger i veckan. (Det hade aldrig gått.) Men just idag gick det undan eftersom enbart Majken fick följa med på spårträff med det ena aussiegänget. Fältspår stod på programmet, 670 meter idag och ja… hon spårar fantastiskt bra! Och det är tur, det också, eftersom vi inte har lika lätt för lydnaden.

Vår kompis Jasper är en skojig typ. Det fullkomligt ångar energi om honom. Han är en superentusiast när det gäller all träning och det går bara inte att låta bli att dra på mungiporna när en umgås med honom!

Tubostbelöning, en klassiker!
Men hallå! Vi var väl inte färdiga med tubosten redan ?


Next »