Blog Image

Voff

Labradorerna Selma, Bojan och Majken


Havanaisträff

Uncategorised Posted on Sun, September 27, 2020 19:54:14

Det är ju inte direkt någon hemlighet att jag är rysligt förtjust i min dotters lilla havanais, som förresten har hunnit bli nio månader nu. En rackarns trevlig liten hund, det där! Idag följde Bojan och jag med som side-kicks på en havanaisträff vid Rosersbergs slott.

Det var både ringträning och glada lekar, fast inte samtidigt, förstås. Man skulle kunna säga att vi var i havanais heaven.

En lite rolig iakttagelse för min del, jag som kan ha en del förutfattade meningar om små hundar, var att de var helt tysta när de lekte med varandra. Och alla var lika positiva, vänliga och snälla!



Fint

Uncategorised Posted on Fri, September 25, 2020 15:10:35

Någonstans så får en ju säga att det var något av en bedrift att jag lyckades ställa stegen upp och ner till sotaren som var här igår. Det är ju inte som att det var första gången jag skulle preparera inför sotningen. Jag stod dessutom en stund och funderade på om den verkligen stod på rätt håll. Lyckligtvis förvarnade jag honom om att stegen möjligen inte stod alldeles korrekt. (Det hade ju blivit ganska bökigt att baxa upp en mosad sotare från marken.) Han konstaterade saktmodigt att det inte var första gången någon ställt en stege fel och förmodligen inte den sista heller.

Sen övergick han till att prata om hundarna som stod och flåsade bakom sovrumsdörren. “Det måste vara perfekt att ha hundar härute!” menade han. Och det är det ju. Väldigt fint. Särskilt när en går och drar på sig tre stora bestar. Då är det skönt att ha lite ytor.

Men lokala badplatsen får vi inte besöka när vi som mest behöver den (juni-augusti). Vilken tur då att vi har haft en del sommardagar även i september. Igår slog vi till på lite plask och lek. Ingen av damerna sparade på krutet.



Bonusdagar

Uncategorised Posted on Wed, September 23, 2020 13:33:07

Höstdagjämning igår! Vi har verkligen haft många fina dagar nu. September är helt klart min favoritmånad. “Jag brukar kalla sådana här höstdagar för bonusdagar,” sa farbrorn som vi träffade på uppe vid grusvägarna imorse. Det är han som går sina rundor ett par gånger om dagen runt bostadsområdet där. Han patrullerar av och kollar att inget otillbörligt händer. Väldigt rar gubbe.

Hundarna är lyckliga däruppe. Så många roliga saker att göra, så lite tid! Förhållandevis alltså. Vi struttade runt en och en halv timme i alla fall, så lite hann de väl ändå med.

Jag kampanjar “ligga kvar” för tillfället (för Majkens skull), helst någon gång varje långpromenad. Vi pratar ren och skär vardagslydnad och dit tycker jag ligga kvar och sitta kvar hör till.

September brukar också vara min favoritmånad att tävla med hundarna i. Så har det väl inte riktigt blivit i år eftersom den enda som har tävlat i september har varit Majken (i rally) och det har verkligen inte funkat. Den första rundan tog vi oss runt med nöd och näppe, den andra fick vi bryta p g a att Majken hade checkat ut och när vi återigen startade i helgen så checkade hon inte in över huvud taget, så vi fick bryta båda rundorna. Jag har faktiskt aldrig förut haft en hund som gör så. En gissning är att beteendet beror på en kombination av stress och ett lågt intresse av att jobba tillsammans med mig.

Det som är knepigt att få till med Majken är att hon definitivt är en hund som behöver mental aktivering av olika slag för att fungera i vardagen, samtidigt som hennes intresse för att samarbeta är ganska lågt. Det som ställer till det ytterligare är att jag ju är en person som tycker att det är roligt att aktivera mina hundar, men för att jag ska hitta den rätta motivationen och entusiasmen så behöver jag ha små tävlingsmål att jobba mot. Och bara tanken på att tävla med henne något mer… känns inte bra.

“Parkera henne ett tag nu, kör Bojan istället! Då kommer kanske suget tillbaka för er båda!” tyckte ena träningskompisen. Det är ju absolut ett alternativ, men jag misstänker att Majken blir väldigt stökig under tiden.

“Tänk på att bygga upp glädje, kontakt och samarbete under vintern så får du vänta med att tävla henne!” tyckte en annan träningskompis. Nu är det bara det att det är just glädje, kontakt och samarbete som jag jobbat som tusan för i snart ett och ett halvt år nu. Så ja, jag vet inte jag.

Kärleken till henne är precis lika stor som alltid, men jag kan väl lugnt säga att detta blir en nöt att knäcka.



Klubbarna

Uncategorised Posted on Sun, September 13, 2020 11:35:46

När vi hejade på Majkens tjusiga syster på rallytävlingen förra helgen så kunde jag konstatera att Majken kanske inte direkt är den vackraste i kullen. Och det gör mig inget alls. Det är ju inte jag heller. Tjusig alltså. Majken kompenserar dessutom denna eventuella brist med att vara en ovanligt knasig labrador som ger mig många skratt. Och vi kan ju alltid försöka kompensera det hela med yttre attiraljer ibland, som detta flotta halsband från Morrhåret som Majken hade på sig på brukshundsklubben häromdagen.

Det är i största laget, men jag hoppas på att Majken ska få lite mer kött på benen vad det lider! När vi handlade halsbandet slog jag också till på en read träningsväska.

Projektet denna vecka har varit att komma iväg och träna på alla de tre brukshundsklubbar som jag är med i. Jag tänkte att Majken nog behövde det. På och av i klubbmiljö är inte hennes starkaste sida i nuläget.

Min plan att göra rallypaus för de andra hundarna gick ganska snart i stöpet. Jag provade för omväxlings skull lite tävlingslydnad med dem när Majken skulle träna sin rally och det var väl inte den bästa idén. Bojans blick slocknade direkt (i jämförelse med när hon tränar rally) och tändes först när hon fick leksaken.

Selma å sin sida går igång på all träning utom uppletande (och nose work misstänker jag tyvärr) och tog i så att jag fruktade för sträckningar eller värre. Hon är gammal lydnadshund och älskar detta.

Nej, de två får nog återgå till rallandet när jag inte hinner lägga spår.

En dag träffade vi pudelkompisen Proppen. Han är mycket lik vår gamla Vippson.

Jag kommer alltid att ha en soft spot i hjärtat för pudlar. Kanske blir det en sådan någon gång mer i livet, vad vet man, vad vet man?

En annan dag rallade vi med ena aussiegänget. Det är så lätt att man bara kör rally själv så det var väldigt givande men input från kompisarna. Och ja, då var ju Selma och Bojan tillbaka i rallyträsket igen.



Nöjd

Uncategorised Posted on Mon, September 07, 2020 17:30:19

Jag får allt säga att jag är nöjd med beslutet i våras att begränsa hundaktiviteterna till rallylydnad och lite spår. Ja, Majken var den som sist hängde på rallyn, först i början av sommaren, men hur som helst så har det varit smidigt att kunna samordna övningarna under några månader.

Och det var kul att Bojan fick sitt RLDA i ett nafs. Nu har vi kul grejer att träna på i vinter inför mästarklassen.

Och det var också kul att Selma fick gå några mästarbanor även i år och att hon fick cert på två av dem, trots att det har varit i varmaste laget för henne. Igår när vi hade gått ena banan så liksom stockade det sig i halsen på mig. Jag blev så rörd att hon hade kämpat så, fastän hon pustade och flåsade i det tryckande vädret. Hon är så himla bussig, den hunden!

Och det blev också bra att jag vågade mig ut på tävling med Majken, trots hennes lååånga mentala svacka (som vi ännu inte är ur). Dessutom blev det ett godkänt resultat på den ena banan, vilket var en bonus. Men den andra banan orkade hon inte, så då höll jag mig till krisplanen och bröt och belönade upp när hon sökte kontakt.

Men… nu börjar jag faktiskt bli lite rallytrött så planen är att framför allt fokusera på nosarbete fram till snön kommer. Majken har en rallytävling kvar så hon får köra lite rally till, men de andra två ska ha rallypaus.

Vi tjuvstartade nosarbetet förra veckan med spårträff med riesengänget.

Liggmarkering vid pinnen.

Och en dag hade Selma nose worklektion hos Anna tillsammans med den andra övningseleven. Piff och Puff fick följa med på utflykten och rejsa runt en stund på Åsa gravfält.

Apropå Anna Larsson så fick jag positiva kommentarer angående min handling av domarna i helgen. Det är helt och hållet Annas förtjänst att jag har fått till det hela rätt så hyfsat. Men jag måste säga att det är mycket svårare att hålla sig till handlingsplanen med en hund som har svårt att fokusera (Majken) , i jämförelse med exempelvis Selma (eller Bojan när hon är som bäst). Så då får jag väl vara extra stolt att även nybörjardomaren tyckte att jag skötte mig.



Hundvakt

Uncategorised Posted on Fri, August 28, 2020 13:49:46

Nu var det ett tag sedan som jag var hundvakt till lilla Duffy, men idag slår vi till med en heldag. Nu är jag en sådan där tråkig typ som tycker att hundar ska chilla inomhus och vara aktiva utomhus, men inser ju då att en åttamånaders unghund i så fall måste få en schysst chans!

Så det fick först bli lite uttröttande skogsträning i morse. Först lade jag spår till Majken och Bojan (och det var inte igår, så det var en bra anledning att komma igång igen) och sedan ett kort u-format spår på 90 meter till Duffy, vilket hon fick gå direkt. 

När hon gick ett par valpspår i våras så fick hon se mig gå ut dem, men jag bedömde att hon säkert skulle ta det utan synretning idag och skulle hon inte göra det så kunde ju alltid Selma få spåra upp den lilla burken med skinka istället. Men Duffy tuffade på som tusan och i ett litet nafs så var hon framme vid gotteburken. (Sorry Selma!)

Det dröjer aldrig mer än några minuter innan Duffys fina tofs är ett minne blott, liksom den rena pälsen, i min omvårdnad. Hur bär jag mig åt?

Sedan toppade vi det hela med en liten promenad med Selma och för Duffy är ju en sådan aktivitet något av en högtidsstund då hon anser Selma vara den underbaraste hunden i hela världen. Och ja… hon är ju helt klart något på spåret där!

En sak som är lite kul är att Duffy är en hejare på att ligga och ta det lugnt i min bil, detta trots att hon 1. är en livlig krabat och 2. inte har någon egen bil. Eller ja, hennes matte har ingen bil, så de åker kollektivt till vardags. Följaktligen var det sedan inga problem att gå spåren med Bojan och Majken i lugn och ro, med en tyst havanais i bilen. 

Med falsk blygsamhet konstaterar jag att detta i alla fall inte var ett alldeles fel upplägg för att 8-månaders-havanaisen skulle bli trött och nöjd, för här har vi det hur lugnt som helst tills det är dags för eftermiddagspromenad och sedan kommer ju matte och hämtar det lilla livet.



Elevekipage

Uncategorised Posted on Wed, August 26, 2020 17:15:15

Ni som känner mig lite vid det här laget har möjligen noterat att jag inte direkt ligger i framkant när det gäller nya hundsporter. Reaktionär skulle man kunna säga att jag är. Rallylydnad, exempelvis, började vi med typ tio år efter alla andra. Och flyball, nose work och andra moderniteter är vita fläckar på kartan för mig.

Därför kände jag mig lite djärv när jag anmälde mitt intresse att vara elevekipage hos Anna Larsson i just nose work.  Men det var många intresserade så jag tog ju ingen större risk ändå (ja, risk att lära mig något nytt), så det vågade jag mig på.. och blev utvald…! Anna sökte nämligen en valp och en gammal hund och det senare finns ju i detta hus. Selma fyller 10 i slutet av december.

Idag var det dags för första lektionen vilken var en liten introduktion till denna ädla sport.

Har ni sett något så gulligt förut?

Det är vår nya nose workkompis, en 15 veckor gammal irländsk terrier! Sjukt söt (och begåvad).

Dagens inledande övningarna var av det enklare slaget. Det låg godisbitar på kartonger, som hundarna skulle upptäcka. I nästa steg skulle föraren hinna ge belöningssignal innan de tog godiset och i nästa steg skulle det bara ligga godis för hunden att hitta på kartongen med eukalyptusdoften. 

Selma startade lite trevande. Var det verkligen träning vi höll på med? Sedan, när det stod klart och hon kände den ljuva doften av gotter började hon nosa på marken, för det är väl där man nosar efter godis? Men när hon hade upptäckt att så icke var fallet gick det mer eller mindre som tåget. Hon passade dessutom på att testa om någon av kartongerna kunde användas som tasstarget och en och annan harplutt hann hon också sluka när hon ändå var i farten. Det kan bli … spännande… det här.



Bojan RLDA

Uncategorised Posted on Tue, August 25, 2020 08:41:08

Så hittade jag några rallytävlingar att anmäla Bojan till! I fredags gick hon två banor och igår en.

Om jag jämför med Selma, som är stabil på så sätt, så kan det bli hur som helst när jag tävlar med Bojan. Allt från att hon är helt väck och förvirrad till att alla bitar är på plats och ungefär så har vi arbetat oss igenom dessa tre banor.

På den första var det inte många hästar hemma, men vi hade tur och hamnade precis på 80 poäng. Var det för varmt? Kanske var hon bajsnödig? Bara ringrostig när det gäller tävlande? Jag har faktiskt ingen aning.

Den andra banan gick hon nästan som på träning, för hon har verkligen utvecklats enormt på träning, inte minst har det dykt upp den där kämpaandan som behövs, och då fick vi 92 poäng.

Igår var hon på topp! Fräsch, taggad och koncentrerad och vi fick 97 poäng. Vi lämnar avancerad klass med en härlig känsla och en ny titel. Om Gud vill och skorna håller så startar vi mästarklass i vår. Förutom att den kräver lite mer precision så kommer den att passa henne som handen i handsken med många roliga, lite fartigare moment. Hon har testat nästan alla på träning och de var roliga sa hon!

Några badbilder från i fredags när Bojan fick en alldeles egen badsejour för att kyla ner sig inför tävlandet.



Next »