Blog Image

Voff

Labradorerna Selma, Bojan och Majken


Tävlat lägrespår

Uncategorised Posted on Mon, September 23, 2019 12:23:54

Det var någon som sa att Majken ser så galen ut på alla bilder. Och det är jag beredd att hålla med om, men då ska ni veta att jag ändå försöker välja de bilder där hon ser minst vild ut! Hon har ju en mycket energisk personlighet som avspeglar sig på bild.

Det var nyttigt för henne att följa med när jag tävlade rally med Selma för några veckor sedan och bara ta det lugnt. Flanera, titta på människor och hundar. Uppföra sig. Gick väl sådär!

Igår var det tävlingsdags igen, men då var det Bojan som tävlade lägrespår. Första gången under dagen som jag plockade ut Majken ur bilen så blev hon ytterst upprymd. Skog, människor, bilar med hundar i! Det var säkert spårträning på gång!

Men se, denna gång fick bara Bojan ha kul. För spåra, det gillar Bojan. Vi fick full pott på spåret, sånär som på betyget på spårupptaget av den ena domaren som tyckte att jag styrde eftersom jag höll emot linan och gav 9 medan den andra domaren gav 10. Alltid lär man sig något nytt! Men på det stora hela var det ett jättesnyggt spårupptag och  sedan tuffade vi runt på 19 minuter och hade med oss alla pinnar in. 

Det blev gemensam platsliggning med högrehundarna då det bara var Bojan och en till av lägrehundarna som skulle ligga plats med skott. Tack och lov att högrehundarna var stabila, för lägrehunden som var närmast Bojan reste sig omedelbart och skällde och gnällde sig igenom de fem minuterna ståendes eller sittandes. Men Bojan låg stabilt och fick 10 av båda domarna. Väldigt bra gjort av min chokladpralin!

Budföringen med skott avstod vi då vi inte har haft möjlighet att träna på det. 

Sedan återstod lydnadsdelen där vi avstod framförgåendet eftersom jag inte lyckats lära henne det denna gång. Hon kunde något i den stilen till appellen för två år sedan, men det var som bortblåst och kom aldrig igen.

Linförigheten var som vanligt svajig, läggande under gång jättebra, inkallningen jättebra, krypet mycket bra för att vara vi (7,5 och 8 i betyg), apporteringen jättebra och hoppet nollade hon.

Jag började då tro att vi faktiskt blivit godkända, men vi blev inte bara godkända utan uppflyttade och vann klassen. Väldigt roligt!!! Och jag som hade tänkt stoppa vid lägre. Nu blir jag ju sugen på att börja träna henne för högre. Vi får se! Det är inga lätta grejer i den klassen (men roliga).



Spår x 3

Uncategorised Posted on Wed, September 18, 2019 15:56:43

Plötsligt tog jag mig i kragen och la spår till alla tre hundarna. Det händer inte så ofta eftersom spårmarken och orken ska räcka. Men desto roligare när det blir av!

Idag invigde jag dessutom min nya, lite större och Mycket Märkvärdiga Midjeväska, införskaffad på XXL. Det blir nämligen en himla massa pinnar som ska få plats när spåren börjar bli längre -förutsatt att hunden hittar dem förstås- plus en massa annat bröte som vattenflaska, tubost och … diverse.

Dagens plan för Bojan var ett kortare spår med tidigt utlagd pinne för att vara uppmärksam från början. Det blev 530 meter, men jag tror hon möjligen gick över pinne nummer två istället, i pur upphetsning.  Annars nemas problemas.

Majkens spår var 225 meter – det längsta hittills och inte alls för långt. Hon är verkligen duktig på att spåra för att vara så liten -tycker i alla fall jag- och väldigt road av det hela. Själva spåret är roligare än de godisburkar och pinnar som jag lägger ut, enligt Majken, så desto större anledning att jobba in pinnarna redan nu så att jag inte får en hund som galopperar fram i spåret. Alternativt drar som en oxe.

Selmas spår var lika långt som Bojans. Hon var lycklig. Matte också. Det känns som att hjärtat ska sprängas av kärlek till den där hunden när hon borrar ihop sig till en svart, hårig boll och bara kör så det ryker. Kanske tyckte hon att jag gick aningen för långt när jag pussade henne i pannan vid en av pinnpauserna. Tänkte förmodligen: “Skärp dig och hala fram tubosten istället, matte!”

Vi avslutade med en liten skogspromenad. Sen var matte trött! Hundarna också.



Tre sköna bönor

Uncategorised Posted on Tue, September 17, 2019 18:28:13

Bojan har kommit med på två lägrespår och Selma är anmäld till några rallytävlingar som vi ännu inte vet om vi blir bortlottade på. Eftersom vi inte är som våra border-collie-bekanta, som enligt deras matte aldrig tränar utan bara tävlar (och inte sällan vinner mästarklassen med hundrapoängare), så behöver vi således träna. Så gott vi kan och hinner. (Vi är inte avundsjuka, närå.)

Idag kom vi iväg till BK som låg öde och tom. Eftersom jag inte i första hand var ute efter störning, utan efter det fallfärdiga hopphindret, så var det ganska skönt. Det är utmanande nog att köra pedagogisk grundträning med valp, peppa inför brukslydnaden med en inte till hundra procent samlad, men mycket uppåt, brukslydnadhund samt slipa på och hålla igång mästarmomenten med certhunden. (Något måste jag väl få skryta med!) Utmanande, men väldigt roligt. Det är tre sköna bönor som jag har.



Blåsigt

Uncategorised Posted on Mon, September 16, 2019 13:51:37

För länge sedan, när jag bodde i Malmö och senare något år på Gotland, var jag i stort sett oberörd av blåst och isande vindar. Det var ju liksom vardagsmat där! Men numera tycker jag nästan att det stressar mig. Som exempelvis de senaste dagarnas lätta stormande. Väldigt omysigt alltså.

Aussiematten och jag hade stämt spårträff igår eftermiddag, efter att jag hade jobbat klart. “Det är säkert lä i skogen!” sa vi. Jo tjena. Inte direkt. Dessutom var det fullpepprat av höstens plågoris: svampplockare. (De dyker upp överallt som svampar ur jorden med något maniskt i blicken.) Vi skippade spårandet och körde uppletande istället. “Vi jobbar med lösa hundar här!” hojtade jag med jämna mellanrum till alla korgförsedda människor som kom gåendes. Egentligen borde jag ha sagt lösa, aggressiva hundar för att bli av med dem, men jag gissar att ingen skulle gått på den lätta när de fick se våra vänliga varelser skutta runt i terrängen.

Planen var egentligen att Bojan skulle fått ett långt spår för att träna spårkondition, men nu får vi nöja oss med ett kort, peppigt genrepsspår senare denna vecka innan spårtävlingen nästa helg. Vädrets makter rår man som bekant inte över.

Desto skönare hade vi det i skogen i morse, nu när vinden börjat mojna. Riktigt rofyllt. Ja, så lugnt det kan bli med en energisk valp. Jag lyckas i alla fall relativt bra med att avstyra det värsta brottandet med Bojan. Det är ju där med skaderisken, ni vet. Har man en gång varit med om att en hund skadat sig ordentligt (och då rörde det sig ändå om lek mellan våra två vuxna, gula labradorer) så blir man lite nojig!



Livsnjutarna

Uncategorised Posted on Tue, September 10, 2019 17:24:05

I morse var vi ute och spårade i sommarvärmen. Fast det är höst. Bojan tuffade på sina 1000 meter med alla pinnar in på 25 minuter. Väldigt bra! Majkens spår var 150 meter och det gick undan. Förutom ett par godisburkar i spåret så hade matte “tappat” ett par spårpinnar som Majken intresserat noterade. (Särskilt efter att ha fått tubost efter den första upptäckten.) Selma fick avstå idag. “Du kan väl gå runt och malla dig över dina certpoäng istället, Selma!” tyckte matten. Fast Selma är ju inte den som hetsar upp sig i första taget, om det inte gäller Markus, som hon älskar så innerligt. Vattenkontakt är förstås inspirerande också.

Hundarna fick bada efter spårandet. Vilka livsnjutare, alltså!

De fick strutta runt på den konstiga, plastiga bryggan också. Man ska ju tänka på sådant när man har valp. Testa olika underlag. Nu är ju Majken inte den räddhågsna typen, men ändå.

Men vattnet var skojigare. Förstås.



Ostadigt

Uncategorised Posted on Mon, September 09, 2019 16:31:44

Det har varit minst sagt ostadigt sen vi sågs senast här på bloggen. Ja, jag pratar väder då. En dag när vi var ute och spårade öppnade himlen sig helt oväntat på ett sådant sätt att jag tänkte att jag nog aldrig har blivit så genomblöt på en träning någon gång tidigare. Men det var varmt ute så frusenheten kom först efteråt.

Igår när vi var på Mälarö BK för att tävla rally var det väldigt tryckande trots att vi är en bit in i september. Selma var varm och förvirrad på sin första runda och då blev det förstås inga bra poäng, men innan den andra rundan hade hon fått ligga länge i skuggan och förmodligen då svalnat av, för sen var hon på topp. 99 poäng och cert!  

Det blev ingen märkvärdig tävlingsbild, men hon är väl rätt tjusig även på denna, som jag tog härom dagen när hon körde uppletande. 

Alla tre hundarna fick följa med på tävlingsdagen. Det blev jättebra miljöträning, inte minst för Majken. Ett intresserat par kom fram när jag rastade henne och Bojan mellan rundorna. “Det där är ju en labrador, det ser vi ju,” sa de och pekade på Bojan, “men vad är det där ?” undrade de och tittade konfunderat på Majken. “Det är en labradorvalp,” svarade jag förnärmat, men fattade kanske att det kan vara lite svårt att se. Med de där öronen. Majkens öron står åt alla håll på ett väldigt olabradorigt vis och lär nog fortsätta i samma stil. Hon har börjat tappa mjölktänderna och har inte öronen rättat till sig tills dess så lär de inte göra det, har jag fått lära mig. Men det är ett världsligt problem, tycker jag. Vi hade ju inte tänkt satsa på en utställningskarriär ändå, så att säga. Och på något vis förstärker bara de galna öronen hennes busiga karaktär.



Årets första höstdag

Hundarna Posted on Sun, September 01, 2019 20:39:19

Årets första höstdag inleddes med badutflykt.

Kanske saboterar jag all framtida vattenapportering för Majken med att låta dem röja såhär, men roligt har de. Särskilt Majken. Mycket engagerad. Sjövild, skulle man kunna säga.

“Tant Selma, visst är väl allt ditt mitt?”

“Må så vara, men allt mitt är definitivt inte ditt!” Med vänlig hälsning/Bojan

Åskan och regnet kom på eftermiddagen. En välbehövlig urladdning! Nu blir det svalare temperaturer, men förhoppningsvis är det långt kvar av badsäsongen, även för mina hundar som inte får bada om det är jättekallt. (Ingen hardcore jaktmatte här inte.)



Lektion nr. 3

Hundarna Posted on Thu, August 29, 2019 15:10:39

Idag var det dags för lektion igen hos Anna Larsson. Upplägget var detsamma som föregående gånger i denna period: först delade Majken och pudeln Proppen på en timme och sedan körde jag Bojan en halvtimme.

Hundarna (och Anna) jobbade på fint i det tryckande och klibbiga vädret!

Jag kan bli så fascinerad över Majkens förmåga att fokusera och anstränga sig, så liten som hon är.

Vi jobbade vidare med pallen. Jag behövde lite input på hur vi kommer vidare med mer medveten bakdelskontroll (företrädesvis Majkens).

Vi jobbade med följsamhet. Där jag ska jobba på att bli lite flashigare och busigare samt belöna oftare. Inte så skolfrökenaktig.

Vi jobbade med frivilliga lägganden som Majken kan göra om jag sitter på huk. Nu är det dags att jag successivt börjar räta upp mig samt att jag även ska kunna gå på stället när hon erbjuder dem och i förlängningen att jag ska kunna backa näsa mot nos (och att Majken då erbjuder lägganden samtidigt som hon följer efter mig).

Med Bojan jobbade vi framförgående. Vi ska plocka isär det i delar några dagar för att förbättra momentet, samt växla mellan att ha koppel och inte ha koppel på. Hon drar snett i koppel men inte utan då hon går mycket rakare.

Krypet fick sig också en dust.

Men framför allt pratade vi om hur Bojan fungerar och det var som att några stenar släppte från hjärtat. Jag har känt mig så dålig som inte kan lära henne lydnaden bättre. Men hon är en hund som är jättesvår när det inte handlar om moment/grenar som bygger på instinkter.

Om Bojan blir osäker, trött eller tycker att belöningen dröjer för länge så tappar hon fokus och engagemang. Detta trots att hon gillar sina belöningar väldigt mycket, men i vissa -ganska många- lägen är de ändå inte värda att kämpa för. Hon har också få moment som är “självbelönande” och då blir det ännu svårare att hålla kämpaglöden uppe.

Jag tycker att jag framför allt har märkt av hur knepigt det kan vara att träna lydnad av olika slag med Bojan i år när vi inte längre sysslar med de enklaste grejerna. (Startklassen, appellen och rallyns nybörjar- och fortsättningsklass är ju avklarade sedan länge.) Och jag har ansträngt mig för att vara pedagogisk och göra det kul, men det funkar ändå bara till en viss gräns.

Efter samtalet med Anna kring detta känner jag att jag får försöka slå mig till ro och acceptera att det kan bli lite hur som helst med Bojan, beroende på hennes dagsform. Bojan roas inte av lydnaden på det sätt som faktiskt både Vippson och Selma har gjort. Men vi fortsätter träna -kort och förhoppningsvis glatt- och så blir det som det blir. För lite lydnad blir det ändå framöver eftersom jag tänkte att vi skulle komma till start i lägrespår så att Bojan får spåra, vilket hon tycker är väldigt roligt. (Och jag också.)

På hemvägen stannade vi till vid gravfältet och promenerade en stund. Väldigt fint trots hettan.



« PreviousNext »