Blog Image

Voff

Labradorerna Selma, Bojan och Majken


Jaktlek

Uncategorised Posted on Wed, February 05, 2020 20:03:37

Mina första tre labbar har ansett att lek företrädesvis sker medelst brottning, gärna ackompanjerad av tuffa morranden och möjligen ett och annat skall! Men Bojan och Majken gillar nästan jaktlekar ännu bättre.

Nu skulle Herr Pudel ha varit med! Han begrep sig aldrig på den där brottningen, men älskade att springa fort, fort.

Selma leker ytterst sparsamt med fåntrattarna och om det blir aktuellt så ställer hon enbart upp på brottning. En kort stund. Hon avslutar gärna när de andra tycker att det är som roligast.

Men de har ju så mycket annat att stå i. Dragkamp med pytteliten kvist är en rolig lek, exempelvis.

Den här bilden tycker jag blev kul. “Sitt, stanna kvar” sa matte. Endast S:ta Selma lyssnade ordentligt, som synes.



Bichon havanais

Uncategorised Posted on Mon, February 03, 2020 19:46:37

I helgen hälsade jag på en gammal bekant som föder upp bichon havanais och fick träffa sex veckor gamla havanaisvalpar. Rasande trevliga små rackare det där, liksom de vuxna hundarna i flocken!

Om jag någon gång senare i livet ska downsizea mig när det gäller hundar så är denna ras ett hett alternativ, måste jag säga. Jag har alltid tänkt att jag nog skulle ha en liten pudel i så fall, men de här är minst lika spännande. Vänliga, glada små cirkushundar med en bra av- och påknapp. Pälsvård förvisso, men pudlarnas päls tror jag är snäppet pyssligare. Och jag som är van vid storpudel skulle nog orka med en sådan päls.

Men, som sagt, nu är det ju labbar som gäller i denna flock, men det är alltid kul för en hundrasnörd som jag att kolla på en “ny” ras!

Bilderna blev väldigt suddiga och gör inte de små pälsbollarna rättvisa, för det är verkligen bedårande.



Tänka om?

Uncategorised Posted on Sun, February 02, 2020 14:37:33

Vardagslivet flyter på hur fint som helst i vår lilla flock. Labradorer gillar ju oftast att vara i grupp. The more the merrier , liksom. Alla trivs med alla och nu har Selma dessutom uppgraderat Majken så att hon allra nådigast kan tänka sig att leka med den unga damen då och då!

Allra härligast är turerna när vi promenerar rakt ut i terrängen i skogen. Det gör vi inte varje dag, men någon eller några gånger i veckan. Jag har för säkerhets skull ofta på spårappen då eftersom vi utforskar lite nya marker. Alla tre är så följsamma och fina och håller så bra koll på mig att det är en ren och skär njutning att vara ute och lufsa.

Med reservation för att jag har något litet virusskräp i kroppen och inte är hundra så har jag väl däremot allt mer börjat känna när det gäller träning (och senare tävling) att jag kanske vill mer än jag riktigt orkar med. Det känns splittrat och… väldigt mycket…

Idealiskt hade ju varit om alla tre sysslade med samma hundsport, exempelvis rallylydnad och så kunde man göra ungefär samma övningar med alla tre fast på olika nivå. Jag kan dock inte komma på någon gren som skulle passa för alla tre, så jag måste ta mig en funderare hur tusan jag ska lägga upp allt så att det känns görligt.

Det som jag allra mest måste klura på är om jag verkligen ska satsa på högrespår med Bojan. Det är så himla mycket jobb om vi ska nå dit. Nästan som att bestiga ett berg!

Hur som helst… Idag har vi tränat lydnad respektive lite HTM tillsammans med ena aussiegänget. I vårliknande väder! Ur led är tiden. Men trevligt var det och jag fick alldeles lysande träningshjälp med Majken som är en stor lydnadsentusiast (när det gäller det lilla som hon kan ännu alltså).



Tänka till

Uncategorised Posted on Mon, January 27, 2020 18:51:24

Jag får tänka till lite extra de dagar som jag jobbar mycket. Ja, tänka på Majken alltså, för Selma och Bojan är anpassningsbara på ett annat sätt. Men Majken… Det är mycket energi i den där kroppen och knoppen som behöver pysa ut. Hon lär säkert bli lika flexibel som de andra två när hon blir vuxen, men nu, vid nio månaders ålder… not so much.

I fredags till exempel. Då hade jag både begravningsspelande och assistentjobb med sonen på programmet. Det skulle absolut inte finnas tid för någon träning. Så hur kunde jag trötta ut Majken bäst? Det fick bli skogspromenad. Vi pratar rätt ut i spenaten. Det blir hon väldans trött av. Dessutom är hon lyhörd och duktig ute i terrängen, så det är trevligt också.

På lördagen hade jag en stor kammarmusikkonsert vilken skulle kräva att jag var hemifrån längre än vanligt. Det var bara att knata upp i ottan och rasta hundar. När det var gjort och jag hade värmt upp inför konserten så gick jag ut på tomten och tränade med alla tre. Sen var Majken trött i både kropp och knopp och sussade sött medan jag var borta. Inga angrepp på inredningen!

Men jag visste att hon skulle vara fylld med energi dagen efter en sådan dag med mycket sovande, så jag hade bokat spårträning med en kompis. Fältspår till alla hundar. Väldigt lyckat. Majken fick nästan 500 meter och sina första skarpa 90-gradersvinklar. Första vinkeln var svår, men nästa så såg hon ut att tänka: “Mig lurar ni inte så lätt!” Gick fint.

Idag har hundarna simmat i bassäng och kört lite hjärngympa inne också. Jag räknar med att Majken somnar ovaggad. Men imorgon… Då är det full fart på den unga damen igen.



Lydnadslektion

Uncategorised Posted on Thu, January 23, 2020 18:56:14

Någonstans är det naturligtvis helt vansinnigt att jag inte körde heelwork med Selma när vi idag var hos en av Sveriges duktigaste på just HTM (Anna Larsson) och hade lektion. Särskilt om en frågar Selma. Hon var mycket missnöjd över att inte få jobba idag. Mycket, mycket missnöjd.

Men tyvärr får jag prioritera när jag har dragit på mig så himla många hundar och idag hade jag fler frågor när det gällde Bojan och Majken än vad jag hade om Selmas heelwork.

Och Anna är jättebra på lydnad också. Både bruks- och tävlingsdito.

Med Majken ville jag jobba lydnadsapportering. Vi har grundat ett fast grepp ganska väl och ska nu jobba ingångar med apporten i mun. Jag  har shejpat in ingångar nu efter jul och de börjar bli ganska bra, med och utan pall. Men att göra dem med apport i mun blir nytt för Majken. Vi kommer parallellt att fortsätta jobba på det fasta greppet, inte minst för att det är min erfarenhet att retrievers lätt får in tugg då de normalt är ganska “mjuka i mun”. Och såklart ska vi jobba vidare på snygga ingångar. Dessutom började vi idag också med att jag kastade apporten, släppte Majken som sprang efter den, samtidigt som jag vände om och sprang åt motsatt håll och så fick hon springa ikapp mig med apporten i mun (fartövning).

Jag har medvetet väntat med Majkens lydnadsinkallning hittills, eftersom vi inte har haft några ingångar, men idag var det läge att starta upp den tyckte jag. Anna börjar dock inlärningen med en fartövning där, utan ingång, så nu blir det mycket springa av för matte! Kul, tycker både jag och Majken.

Jag måste säga att jag var imponerad av Majkens entusiasm och fokus idag. Och egentligen har jag varit det hela tiden. Hon tycker det är så himla kul att jobba, helt enkelt!

Bojan fick en kort stund på slutet av lektionen. Vi tittade vidare på inkallning med ställande och hur vi kan vässa ställandet. Det måste vara stensäkert helt enkelt, då det ska utföras på en väldigt lång inkallning i högreklass bruks. Samtidigt är det inte särskilt hälsosamt att träna för många ställanden tänker jag (och Anna). Detta är rätt så tunga hundar så man behöver inte vara fysiker för att räkna ut att det blir rejäla krafter när alla de kilona ska tvärbromsa.

Vilket osökt för mig in på tungapporteringen, som vi också tittade på. Bojan är duktig på den, men behöver bli starkare. Och just att prioritera att Bojan kommer i fin form är faktiskt en av mina planer för detta år. Annars blir det svårt att köra högreklass bruks, som jag tycker är krävande. Bland annat tipsade Anna om att man kan träna upp nackmusklerna med dragskampslek där jag håller leksaken ganska nära marken så att Bojan får kampa med huvudet  riktat rakt fram eller nedåt. Fiffigt och roligt!

Efter lektionen stannade vi sedvanligt vid gravplatsen så hundarna fick sträcka på benen innan hemfärd.



Kritiskt

Uncategorised Posted on Tue, January 21, 2020 18:39:08

Det var när förmiddagens övningspass x) var avklarat som jag märkte att läget började bli kritiskt. Att det dröjde fram tills dess var inte alls konstigt eftersom vi dittills bara hade följt rutinerna som vi har när jag jobbar hemma på förmiddagarna. Vi pratar frukost, toalettbesök på tomten (ja, för de fyrbenta), smälta frukosten och sedan långpromenad innan jag börjar öva.

Medan jag torkade ur flöjten och packade ihop började stirrandet. Förföljandet. Suckarna.

“Majken, nu har vi läst på i kennelmammans papper och där står det att runt niomånadersåldern så övergår unghunden till att äta två mål mat om dagen istället för tre. Du fyllde nio månader häromdagen. Frågor på det? Jo, förresten, du minns väl också att du fick extra mycket till frukost?”

Fast hur ska en hund som andas in sin mat kunna minnas att frukosten var ovanligt riklig?

Vi gick ut på tomten och tränade lydnad. Det var kul. (Inte minst korven som en fick som belöning./Majken)

Vi gick in så att Matte skulle kunna göra sådant som inte hade gått att göra under förmiddagens strömavbrott. Majken suckade. Majken tassade runt. Majken intensifierade stirrandet.

Vi gick till brevlådorna extended version . Majken, som nu var nära svältdöden, intog rikligt med snacks i hagen för att förhindra sitt för tidiga frånfälle. (Bojan också, som synes.)

Majken satt tjusigast av alla för att få mest godis av alla (hoppades hon). Fullt Fokus.

När det var dags för sonens ridterapi tog jag med Majken i bilen eftersom hon har en tendens att gå lös på inredningen i kritiska lägen. Vi har bytt till ett nytt ställe där det är mindre lämpligt för hundarna att vara med just nu, så hon fick ligga i bilen och sova. Förmodligen var hon nästan komatisk av hunger.

Sen var klockan fem och pinan var slut. Det tog en stund för Majken att förstå att middagstiden nu tidigarelagts p g a decimerat antal måltider. En mycket kort stund.

x) För den oinvigde så är det mitt jobb att plåga omgivningen med mitt flöjtspel och för att få den rätta stunsen så krävs ett tämligen idogt övande.



Vikt

Uncategorised Posted on Thu, January 16, 2020 15:39:18

Jag passade på att väga alla tre hundarna när jag ändå skulle till veterinären igår. Det blir jättesällan av, så det var hög tid kan man tycka.

Faktum är att jag nog inte har vägt Bojan sedan förra vaccinationen. Hon väger samma som då, en alldeles lagom vikt för henne enligt mig. Veterinären, som jag passade på att fråga om en åsikt, tyckte samma.

I övrigt kan jag konstatera när jag jämför mitt ögonmått med siffrorna på vågen att de stämmer rätt bra överens. Majken är i hyfsat lagom hull hur jag vill ha mina hundar och Selma är för tjock.

Både hon, Bojan och jag la på oss förra året när Majken var liten och vi rörde alldeles för lite på oss, men bara Bojan är tillbaka i matchvikt nu när vi är rörligare. Selma och jag får nog byta till seniorfoder om det ska bli någon ordning .

Här en bild från morgonens skogsrunda när dessa tre lyhörda tjejer (ja, alla tre!) fick bygga lite muskler ute i spenaten.



Hur har hon kunnat bli så himla bra?

Uncategorised Posted on Wed, January 15, 2020 17:21:18

Vi besökte veterinären i förmiddags. Det var dags att vaccinera Bojan. “Hur har hon kunnat bli så himla bra?” tänkte jag för mig själv. “Hon bryr sig inte om andra hundar, hon är lagom vänlig mot främmande människor, hon står blickstilla och låter sig hanteras, hon är fasen perfekt !” Detta höll i sig fram tills den vederbörligen imponerade veterinären ville ge Bojan godis som belöning för att hon varit så … perfekt. “Tänk häst!” uppmanade jag. “Bojan är Sveriges glupskaste hund. Just sayin’ .” Veterinären gav trots varningarna ifrån sig ett förvånat Oooops när halva handen höll på att följa med ner i Bojans strupe, men hon kunde inte säga att jag inte hade varnat henne i alla fall!

Vi passade på att åka förbi BK och träna på vägen hem. Det var 10 grader ute -vart är världen på väg???- så vi behövde inte frysa så att säga. Bojan var lika ojämn som vanligt. Fria följet, till exempel, var gräsligt trots att jag lagt ner stor vedermöda på att förbättra det med jätteroliga metoder (tycker jag själv i alla fall). Tungapporteringen däremot, toppen. För att inte tala om krypet !!! Det är som det är med lydnaden. Huvudsaken är att Bojan har kul och det har hon ju. (Och jag också.)

På eftermiddagen toppade Bojan dagens aktiviteter med att bada gyttjebad. Glädjen stod högt i tak och Majken var precis som veterinären vederbörligen imponerad.



« PreviousNext »